The Project Gutenberg eBook, Den Underbara Spegeln, by Otto Witt


This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org





Title: Den Underbara Spegeln


Author: Otto Witt



Release Date: January 18, 2010  [eBook #31014]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1


***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK DEN UNDERBARA SPEGELN***


E-text prepared by Ronnie Sahlberg and the Project Gutenberg Online
Distributed Proofreading Team (http://www.pgdp.net) from page images
generously provided by Project Runeberg (http://runeberg.org) 



Note: Project Gutenberg also has an HTML version of this
      file which includes the original illustrations.
      See 31014-h.htm or 31014-h.zip:
      (http://www.gutenberg.org/files/31014/31014-h/31014-h.htm)
      or
      (http://www.gutenberg.org/files/31014/31014-h.zip)


      Images of the original pages are available through
      Project Runeberg. See
      http://runeberg.org/spegeln/





DEN UNDERBARA
SPEGELN

AV

OTTO WITT







GTEBORG 1914
FRLAGSAKTIEBOLAGET VSTRA SVERIGE

GTEBORG 1914
ELANDERS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG




INNEHLL

  En astronom mindre        5
  Testamentet              13
  En plan                  26
  Den nya donationen       40
  En lsning?              46
  En syn i en kopp kaffe   51
  Doktor Martini           61
  En gemensam hemlighet    67
  Bundsfrvanter           74
  Frsta steget            79
  Stlden                  84
  Det mystiska paketet     89
  Doktorns plan            97
  Studier                 106
  P Korsika              114
  Sju mnader             123
  Explosionen             133
  Spkets stmma          136
  Avsljandet             140
  Slutet                  144




KAP. I.

_En astronom mindre._


Den 20 juni r 1950 var en sannskyldig pinodag fr berlinarne. Hettan var
enorm, husvggarne gldde och trottoarernas halvmjuka asfalt nstan
klibbade fast vid fotgngarnes skosulor. Automobiler och sprvagnar
frefllo, som vore de ugnar, och draget genom deras ppnade drrar och
fnster sknkte knappt ngon lisa. Solen lyste endast svagt genom luftens
upphettade, dammfyllda dunster.

Visserligen hade mnskligheten nu uppfunnit flera medel fr att skydda
sig mot vrmen, medel, som p 1910-talet voro alldeles oknda, men
lidandet var dock allmnt, ty i och med dessa uppfinningar och
civilisationens vidare framtrngande hade ven nervositeten tilltagit och
mnniskans motstndskraft mot fysisk smrta minskats.

Vart man vnde sig, p boulevarderna, i parkerna, p kafeerna, p gatorna
och inom hemmen sg man verallt hos alla detta frtvivlade, uppgivna
ansiktsuttryck, som verdriven hetta framkallar.

Det verkade drfr helt egendomligt, nr mitt i detta trstlsa, sorgliga
kaos uppenbarade sig en gestalt, som bar den sanna gldjen omissknligt
tecknad i sina drag.

Spnstig och strlande intrdde ljtnant Wolfgang Schnitler p en av
Berlins finaste restauranter. Ltt gnolande p den modernaste
operettmelodin rckte han den halvdde vaktmstaren sin hatt och kpp,
borstade rockuppslagen och satte sin monockel tillrtta, innan han
fortsatte in i matsalen.

De flesta borden stodo tomma; endast hr och dr satt en enstaka gst,
vars huvudsakliga njutningsmedel utgjordes av glace i en eller annan
form. Uppassarne rrde sig sllan, och nr de gjorde det, skedde det i
begravningstempo.

Ljtnant Schnitler gick raskt fram till ett av fnsterborden, vid vilket
redan satt en herre.

-- Frlt, min vn, sade han, att jag ltit dig vnta s lnge.

-- Fr all del, svarade grosshandlare Cramer. Har du varit upptagen?

-- Ja; mycket angenm sysselsttning frresten.

-- Nej, hr du! Sysselsttning -- det skall du tala om. Din toalett, en
promenad -- det r ju det vanliga fr dig men angenmt i denna vrmen,
 nej, men aprop, pladdrade vnnen vidare, det var rent verraskande,
hur pigg och livlig du ser ut!

-- Joo du, menade Schnitler, det kan hava sina orsaker. Du skall strax f
hra vad det beror p, men nu vill jag frst ha en bit mat.

Han vinkade p en uppassare.

-- Mat, utbrast hans vn Cramer, vad tnker du ta i denna hetta?

Schnitler nickade leende, i det han sg Cramers frvnade min, en min,
som blev n mera frundrad, d han bestllde en stekt kapun med rikligt
legymer, harstek och pplepaj.

-- Har du tit? frgade han.

-- Vem tror du ter i den hr vrmen, idisslade Cramer.

-- Jag, bland andra, pstod Schnitler.

-- , du r nog tmligen ensam om det, min vn. Men just detta faktum har
vl ngot att gra med ditt glttiga utseende och din ltta gng; ty
ocks dem r du ganska ensam om att ga i dag. Du lovade mig ju att
omtala orsaken till de senare; lt hra.

Wolfgang Schnitler var omkring 25 r. Hans militra bana hade ej varit
ngon lysande karrir, i mycket frorsakat av hans oregelbundna
levnadsstt, och han hade fga utsikt till befordran. Han gde ej ngon
frmgenhet utan levde i stllet p sina skulder och det var honom mycket
ltt att stifta sdana. Han var nmligen brorson och ende arvinge till
den gamle rike chokladfabrikanten Schnitler, och i tanke p det blivande,
stora arvet tvekade ej bankirerna att frskottera ljtnanten snart sagt
huru stora summor som helst. Och unge Schnitler begagnade sig flitigt av
denna frdel. Farbrodern gjorde han regelmssigt sin uppvaktning varje
nyrsdag, men under resten av ret trffades de aldrig. De bgge hade s
olika intressen att berringspunkter ej alls funnos.

Wolfgang hade alltid ansett sig som onkelns blivande arvinge, ehuru denne
senare aldrig med ett ord hade berrt frgan. Han var den gamles ende nu
levande slkting, och han antog fr alldeles givet att arvet skulle
tillfalla honom. Och detsamma gjorde alla mnniskor.

Hans vn, Fritz Cramer, var egentligen intet bestmt. Hans frhllande
till Schnitler var parasitens -- han hrde till dem, som givetvis alltid
kringsvrma en man, som lter pengarne rulla ltt och obesvrat. Han hade
tagit titeln grosshandlare nrmast drfr, att hans umgngesvnner p
grund av hans voluminsa mage plgade kalla honom s. Han var en
fyratiors man, alldeles skallig och med sm, plirande gon.

-- N, lt hra, tertog han.

-- Onkel r dd.

Cramer hoppade upp frn stolen, under det han utsttte en svag vissling.

--  tusan! Gratulerar, gratulerar!

Han tryckte vnnens hand.

-- Ja, kan du tnka dig en sdan tur. Och det har jag vrmen att tacka
fr. Undra d ej ver, att jag r glad, och hettan mycket frbunden.
Gubben fick solstygn fr ett par timmar sedan. Den enes dd, den andres
brd.

De bgge vnnerna brjade nu att dryfta den avddes personlighet.

-- Konstig gubbe, din farbror, utlt sig Cramer.

-- Ja, i hgsta grad.

-- Hur gammal blev han?

-- Jmt sjuttiofem r.

-- Det r lnge sedan han drog sig tillbaka frn sin chokladfabrikation.
Tjugo r, eller vad?

-- Omkring femton, tror jag. Jo, det stmmer; jag var ungefr tio r
gammal d.

-- Ja, det var en tusan till gubbe att kunna f ihop pengar.

-- Visserligen -- en ntt frmgenhet, svarade ljtnanten, men inte var
han ngon Rotschild eller Vanderbilt.

-- Nej, nej, men tjugo millioner --

-- Tio, hgg Schnitler i.

-- Nja, tio millioner mark skulle vl duga, menar jag.

-- Ja visst.

-- N, fortsatte Cramer, och i alla dessa femton r har gubben suttit p
taket och tittat p mnen?

-- Ja, jag har varit dr uppe ngra gnger vid mina nyrsvisiter. Han har
inrett ett helt astronomiskt observatorium dr. Vldiga kikare och tuber
och linser och allt vad det heter. Gubben har alltid haft lust p
astronomi.

-- Konstig smak.

-- Ja visst -- vad fanken ha vi fr intresse av att titta p stjrnorna.

Och den ej allt fr djupt anlagde ljtnant Wolfgang blste ut ett stort
rkmoln frn sin cigarr.

Cramer nickade samtyckande.

-- Nej, sade han, vad ha vi fr intresse av dem? N, tycke och smak ro
ju olika.

-- Ja, gudskelov.

-- Gjorde han ngra upptckter bland stjrnorna d?

-- Jag vet inte alls; men han intresserade sig frst och frmst fr
planeten Mars.

-- Ja, det dr begriper jag inte, tyckte Cramer. Lt oss verg till mera
lttfattliga saker: till exempel, vad skola vi taga oss fr i afton?

-- Det var frnuftigt talat! Allts, vi lta gubben vila i fred. _En_ sak
r att forska med starka gon i stjrnornas rike, _en annan_ att svagsynt
f se deras charme. Lt oss vlja det sista.

-- Gott. Var?

Schnitler nmnde ett modernt njespalats.

De bgge vnnerna tillbragte aftonen i den festliga balsalen med de sm,
avkylda separatrummen. Nyheten om gamle Schnitlers ddsfall hade hastigt
spritts och mnga voro de stjrnskott, som sndes mot arvtagaren ur
kvinnornas gon. Det var ett slag av astronomi, som den vrldsvane
ljtnanten ondligt fredrog framfr farbroderns Sternenguckerei.
Kvickheter fllo, champagnekorkarne smllde och Wolfgang Schnitler var
nattens hjlte.

                  *       *       *       *       *

Nsta dag innehllo morgontidningarne utfrliga nekrologer ver den dde.
De nmnde hans egendomliga, avsndrade liv, hans ansprkslshet, hans
stora krlek till astronomin och visste, efter hrsgen, bertta, att
hans hus, som i allt var inrttat fr astronomiska observationer, skulle
uppltas fr allmnheten. Betrffande frmgenhetens disponerande var det
enda man visste, _att_ ett testamente frelg, men dettas innehll var
nnu oknt. Alla togo emellertid fr givet, att denna skulle tillfalla
nevn, ljtnant Wolfgang Schnitler.

Klockan ett samma dags middag brts gamle Schnitlers testamente. Ljtnant
Wolfgang hade sagt till sin vn Cramer:

-- Du kan grna flja med mig upp till vr advokat. Det dr testamentet
r naturligtvis bara en formalitet. Men jag mste ju anstndigtvis vara
nrvarande, nr det upplses.

-- Grna det, svarade vnnen och klockan ett sutto de bgge hos
advokaten, som med hgtidlig min brt testamentets sigill.

Innehllet var ej precis s enkelt, som ljtnanten hade tagit fr givet.




KAP. II.

_Testamentet._


Advokaten gnade litet igenom papperet, innan han brjade frelsningen.

-- Hm, harklade han sig, det hr ser tmligen lrt ut.

Wolfgang spetsade ronen -- vad kunde meningen vara.

-- Lrt? undrade han.

-- Ja.

-- P vad stt?

-- Var god hr p. Nu brjar jag.

Juristen, en av den gamla typen, satte sina glasgon tillrtta.

-- Planeten Mars, lste advokaten.

-- Planeten Mars, utbrast Wolfgang, i det han sprang upp.

-- Ja, s brjar dokumentet.

-- Vad tusan nu d, fortsatte ljtnanten frvnad.

-- Var god hr p, vad han skriver vidare.

-- Gott.

Men nevn var, d han ter satte sig, p lngt nr ej s sker om sin
onkels millioner, som innan han intrtt p advokatens byr.

-- Allts, mina herrar: Planeten Mars, skriver testator, har alltid
intresserat mig p det hgsta. Nr jag r 1935 drog mig tillbaka frn
affrerna, var, s besynnerligt det n kan lta, planeten Mars den
direkta orsaken till detta mitt beslut.

-- Gubben har alltid varit konstig, tnkte nevn.

-- Han mtte ha varit rubbad, filosoferade Cramer i tysthet.

Advokaten fortsatte:

-- I januari 1935 gick det genom vrldspressen ett uppseendevckande
meddelande: P Mars' yta hade tydliga signaler iakttagits. Sju aftnar 
rad hade dessa observerats, icke blott frn ett, utan frn minst tjugo
jordiska observatorier. Jag bringar hr avskrift av en av dessa
tidningsartiklar.

-- Hoppa ver tidningsurklippet, bad Wolfgang.

-- Det lter sig ej gra, herr ljtnant. Testamentet mste ord fr ord
upplsas, svarade advokaten.

Wolfgang pustade.

-- _Signaler frn Mars_, fortsatte frelsaren, _r den bebodd?_ Detta r
allts verskrifterna, tillade han upplysande. Frn olika hll hava i
dessa dagar rapporter ingtt om mrkliga frndringar p planeten Mars'
yta. Dessa frndringar frefalla vara s regelmssigt ordnade -- om vi
f anvnda det uttrycket -- att flera astronomer mena, att de ro
resultaten av ett medvetet igngsatt signaliseringssystem till oss
jordbor frn Marsborna. Som bekant framvisar marsytan en mngd kanaler,
vilka framtrda med mrk ton mot Mars' gulgra yta. Signalerna utgras
av nstan cirkelrunda utsvllningar  flere av dessa kanaler. Men icke
nog hrmed. Dessa bucklor -- punkter eller flckar komma och g,
d. v. s. framtrda och frsvinna, efter en viss systematisk metod,
nstan som i takt med en eller annan melodi. -- Astronomerna frga sig:
r det faktiska signaler? Huru framstllas de i s fall? Vad nska de
eventuella marsborna av oss? Men ingen har dristat sig till att lmna
ngot svar. Vrldens strsta refraktorer ha varit riktade mot vr
syskonstjrna natt efter natt; genom alla har fenomenet varseblivits, men
det str lika gtfullt fr alla vetenskapsmnnen. Hr f vi mhnda
sga: _Ignorabimus_.

Advokaten gjorde ett uppehll fr att torka de immiga glasgonen.

-- ro vi frdiga med urklippet nu? frgade Wolfgang.

-- Ja.

-- Om jag bara frstod, vad meningen r med allt det hr.

-- Jag skall fortstta, s f vi vl klarhet.

-- Aprop klarhet, herr advokat. Sg mig, var min onkel alldeles klar och
redig, nr detta testamente uppsattes?

-- Jag antager det, svarade juristen och tillade, i det han underskte
underskriftens vidimering:

-- Ja visst, hr attestera tv av vra frsta lkare, att er farbror, vid
dokumentets underskrivande var vid sina sinnens fulla bruk.

-- Gott. Och vilken datum?

-- Den 18 maj 1948.

-- Fr hela tv r sedan?

-- Ja, som ni ser.

-- Och det finnes intet senare?

-- Nej.

-- Gott. Var vnlig att fortstta, fast inte r det vidare intressant.
Eller vad tycker du, Cramer?

-- Ne -- e -- e -- ej, gspade vnnen.

Juristen lste nyo:

-- Jag kan ej beskriva, huru detta intresserade mig och hur det satte min
fantasi i rrelse. Jag beslt mig fr att gna mina terstende dagar t
studiet av Mars. Jag drog mig tillbaka frn affrerna, inredde mitt hus
till ett frsta klassens astronomiskt observatorium och hngav mig helt
och odelat t mitt livsverk.

Nu, r 1948, nr jag nedskriver mitt testamente och yttersta vilja, har
det nnu ej lyckats mig att lsa den stora gtan. Jag r vertygad om,
att Mars' kanaler ro frukten av hgt utvecklade, intelligenta varelsers
verk, att de tjna samfrdseln och bevattningen -- men signalerna och
frndringarne kan jag ej p ngot stt frklara mig. Jag medgiver ock,
att min syn p kanalernas natur kan vara felaktig.

Nu r min vilja denna:

_Mitt efterlmnade kapital, omkring 10 millioner mark_ -- --

Advokaten gjorde ter ett uppehll, denna gng fr att vnda ett blad.

Wolfgang hade blivit alldeles blek av spnning. Detta brjade att se
otrevligt ut.

-- _Tillfaller den, som inom loppet av tv r efter min dd odisputabelt
lser marsgtan_ -- --'

Det frekommer ibland, att till och med en ljtnant svimmar. Det
intrffade i detta gonblick med ljtnant Wolfgang Schnitler. Han fll
huvudstupa framt p golvet.

De bgge andra sprungo frskrckta upp.

-- Ett slaganfall, utbrast advokaten.

De lyfte med frenade anstrngningar upp Wolfgang p en soffa och stnkte
vatten i hans ansikte. Inom kort kvicknade han till, och snart visade en
rad kraftiga ktteder, att han var helt och hllet ter sig sjlv.

Wolfgang var alldeles vild av frargelse, men juristen skte lugna honom
med dessa ord:

-- Men lt oss dock lsa testamentet till slut. Kanske finnas
frmildrande omstndigheter.

-- Det kan ej finnas sdana.

-- Mjligen dock.

-- Nja, ltom oss fortstta.

Cramer var, liksom ljtnant Schnitler, mycket upprrd. Fr honom frefll
det, som hade ngot under hans ftter, ngot, som han ansg fr fast och
orubbligt, pltsligt ryckts undan. Och han fattade i tysthet snabbt ett
beslut:

-- Vi mste finna p ett eller annat knep, som kan tillintetgra detta
angrepp p Wolfgangs rttmtiga pengar.

Testamentets vidare innehll var i korthet fljande:

Fr att erhlla summan fordrades, att marsgtan, det vill sga alla
frgor om kanalerna, frndringarne, kort sagt allt, som rrde
planeten, skulle klart och tydligt lsas. Denna lsning skulle frst
officiellt godknnas av icke mindre n fem stora, vetenskapliga institut,
vilka namngvos.

Om icke inom loppet av tv r efter testators dd ngon lyckades finna en
sdan lsning, skulle frmgenheten tillfalla den avlidnes enda levande
slkting, ljtnant Wolfgang Schnitler.

Ljtnanten andades lttad, d han hrde detta.

-- Gott, sade han, s har jag d i alla fall utsikter.

-- Ja, som ni ser.

-- Men rtt sm, infll Cramer. Ty det r vl antagligt, att denna gta
inte r s svr, eller hur?

-- Ja, det r mig alldeles obekant, genmlde advokaten. Men summan, som
lockar, r ju mycket betydlig och det r troligt, att fackmnnen p
omrdet komma att gra allt, som str i deras makt, fr att n mlet inom
den bestmda tiden.

Testamentet hade dessutom ngra paragrafer, som berrde rntorna,
fastigheten med mera.

S bestmdes bland annat, att Wolfgang Schnitler under tvrsperioden
fick lyfta rntorna av endast en million mark, under det att det vriga
kapitalet skulle frrntas med rnta p rnta intill frfallodagen, dock
med frndrag av omkostnaderna fr underhll av det astronomiska
observatorium, som gamle Schnitler sknkte staden Berlin och som fanns
installerat i den avlidnes hus.

-- Vad tusan skall jag nu taga mig till? undrade Wolfgang, nr han med
sin vn gick ned fr advokatens trappor. Jag r ju ruinerad.

-- Nej, hur s?

-- Jag har skulder, som skert uppg till mellan tv och tre millioner.
Nu fr jag ej mera n fyrtio  femtio tusen mark om ret i inkomst.

-- Nej, det frsts, men efter tv r har du ju dina millioner.

-- Vem vet det?

-- Jo, vi mste frhindra den dr underskningen av Mars, svarade
Cramer.

Wolfgang skrattade.

--  nej, gosse lilla, det lter sig inte gra.

-- Och varfr inte?

-- Jo, det skall du f hra. Fr det frsta r Mars en himlakropp, som
bryr sig strunt om mina eller andras pengar. Den kan sledes sttas ur
rkningen. Fr det andra s begriper jag inte, hur en vetenskapsman, som
frutom det att frtjna en hel massa pengar ocks har en annan
drivfjder -- ran nmligen -- skulle frms att tiga med en sdan
upptckt.

Cramer svarade intet p en lng stund. Han tnkte. Det var ett eller
annat, som tycktes intressera honom, en eller annan svag punkt i
testamentet, han tyckte sig sknja.

Pltsligt utbrast han:

-- Jag har det.

-- Vilket?

-- Angreppspunkten.

-- Vad menar du?

-- Lt oss g upp till dig och noga diskutera saken.

Uppkomna i Wolfgangs eleganta ungkarlsbostad, fortsatte Cramer:

-- Vi mste g i ordning med frgorna. Pro primo. Varfr i all vrlden
skulle du under dessa tvenne r endast f lyfta den ena millionens
rntor?

-- Antagligen drfr, att kapitalet sedan skulle bli s mycket strre.

-- Fel, min vn. Tio millioner ro alldeles tillrckliga.

-- N, s r det kanske fr att giva mig en lxa fr min slsaktighet. I
min farbrors gon r jag naturligtvis en vldig slsare.

-- Ocks fel!

-- Ja, men -- --

-- Tror du, att man brjar att uppfostra en tjugofemrs man som en
skolpojke?

-- Men vad r orsaken d?

-- Den r tmligen enkel. Och nu komma vi till den andra frgan: Kunde
testator mjligen hysa fruktan fr, att ngon ville ska frhindra denna
kunskap om Mars?

-- Ja visst -- jag sjlv har ju strsta intresse av det.

-- Dr ser du. Dr hava vi pudelns krna. Din farbror knde nog pengars
makt. Och han frstod, att det enda, som kunde st i vgen fr
underskningarne var i det ndamlet anvnt kapital. Vidare var han p
det klara med, att _du_ hade allt intresse av att frhindra de nya
teorierna. N -- vad r d naturligare, n att han begrnsar dina
tillgngar?

Wolfgang funderade.

-- Jag tror du har rtt. Det r ju frtvivlat. Sledes kunna vi intet
gra. Jag r avskuren frn det, jag har endast att sitta med hnderna i
knet och lyfta mina rntor. S fr jag lita p en lycklig slump och
studera tidningarne fr att se om ngot framkommer i saken.

Cramer hjde p axlarne.

-- Nej, fr sjutton, sade han. Ser du inte vart jag vill komma?

-- Nej, min sjl.

-- Jo, du begriper, att nr din farbror vill stta dig ur stnd att
fretaga ngot, s erknner han ju drmed, _att_ ngot, ett eller annat,
verkligen _kan_ gras. Med andra ord: Det finnes en svag punkt och nu
hava vi i alla fall reda p, _att_ han har fruktat fr ngot.

-- S sannerligen tror jag inte, att du har rtt, Cramer. Och vad skola
vi nu gra?

-- Fr det frsta ingenting alls. Vi f vl i morgon se det besynnerliga
testamentet publicerat i alla tidningar, det leder till diskussion inom
alla lger och vi f d flja med denna och hra huru den allmnna
meningen stller sig till saken. Sedermera torde den ena idn om Mars
efter den andra komma att dyka upp, alla framkallande livligt
meningsutbyte. Under tiden f vi vl en eller annan god id.

-- Gott, men vad i all vrlden skall jag gra med mina fordringsgare? De
komma att rnna mig p drrarne och aldrig lta mig f en lugn stund.

-- Du fr vl tppa till munnen p dem p ett eller annat stt.

-- Fan till testamente; nu blir min kredit i det nrmaste frstrd,
menade ljtnant Schnitler frargad.

Han var nstan vimmelkantig av de underrttelser han nyligen ftt. Aldrig
van vid att tnka ngot nrmare ver sina handlingar, hade han nstan
bestndigt lyckats, tack vare onkelns vntade donationer, att uppn, vad
han sjlv ville. Nu sg han sig pltsligt st ga mot ga med handling
och dd, om han ej fr alltid skulle utestngas frn ett lyxliv, som fr
honom blivit en livsbetingelse. Han var alls ej ond av naturen, endast
sorgls och lttsinnig, men han knde med sig, att infr den fara, som nu
hotade, skulle han knappast tveka att beg snart sagt vad som helst, som
kunde frmja hans syften.

Ljtnant Wolfgang Schnitler hade, vid tjugofem rs lder, ntligen blivit
en man.

Fr hans vn Cramer hade testamentet ocks sina obehagliga sidor. Det var
inte blott ett utan en massa projekter, som denne herre bar p och som
endast vntade p Wolfgangs arv fr att sttas i verket. Cramer hade
fresatt sig, att planmssigt komma i besittning av vnnens pengar. Det
skulle ske genom kapitalplaceringar s ordnade, att alltid Cramer sjlv
stod bakom fr att taga profiten. Nu hade dessa fr honom gldjande
planer ej blott utsatts i flera r utan hotades ock att frintas. Han
svor, att ej sky ngot medel, som kunde rdda Wolfgang Schnitlers
millioner.

Den oskyldiga planeten Mars torde denna eftermiddag ur de bgge herrarnes
sinnen hava mottagit fler frbannelser n den sammanlagt varit utsatt
fr, sedan mnniskor fddes p jorden.

Men den gick sin bana alldeles oberrd som frr.




KAP. III.

_En plan._


Nsta dag, den 22 juni 1950, innehllo berlinertidningarne utfrliga
artiklar om gamle Schnitlers besynnerliga donation. Hade man dagen i
frvg frundrat sig ver hans originalitet i livet, s frvnades man ej
mindre ver hans egendomliga nskan att efter dden nska planeten Mars
underskt.

Men man var nu fr tiden s van vid mrkvrdiga testamenten, att mnga ej
funno detta mera underligt n flera andras. Man erinrade sig, huru en
massa sdana kapitalplaceringar nnu stodo oinlsta, samtidigt som man
pminde sig den sista, som lyckligt bragts till fullbordan. Den rrde sig
om konsten att flyga med ngkraft och mannen, som lste gtan var en
spanjor. Han hade lyft sina fyra millioner francs, donerade av en
parisermcenat. Ett annat sdant infall hade en skandinavisk kapitalist
haft: Han utsatte en premie av tv millioner kronor t uppfinnaren av
ett stt att flotta bjrk, ett trslag, varav skogarne ga ett verfld,
men som i avlgsna trakter ej kan tillgodogras, emedan det r fr tungt
fr flottning utmed floderna. Denna premie stod nnu ppen att ervra,
ehuru hela tjugo r hngtt sedan den utfsts.

Sdana donationer, premier och testamenten hade det varit gott om, men de
hade alla berrt rent jordiska frgor; antingen hade de till ml att
tillfra testators fosterland vissa frdelar eller de avsgo, att fra
vissa direkt praktiska ider framt.

Himlarymden hade hittills ftt st i sitt oberrda majestt och gamle
Schnitlers Marsdonation var den frsta, som brt igenom de jordiska
molnen med ett direkt, interplanetariskt ml i sikte.

Tidningarne omnmnde detta; det bildade sig s smningom partier fr och
emot mjligheten av att verhuvud ngonsin komma till en positiv klarhet
om Mars natur.

Det ena partiet frfktade den sikten, att ju lngre man dreve en
frstoring av en planet, desto oklarare bleve detaljerna, varfr man
aldrig komme lngre n dr man nu stode.

Det andra lgret hll det fr mycket sannolikt, att astronomerna, samlade
i skara, gemensamt skulle lyckas att reda upp hrvan.

De funnos ock, som pstodo, att teori alltid blir teori, och att visshet
aldrig kunde uppns och som kritiserade testators tanklshet att i
testamentet kategoriskt fasthlla vissheten som ml. Han borde i stllet
hava belnat _den bsta_ teori, som framkomme inom loppet av de nrmaste
fem ren.

Dessa, som skrevo s, bemttes ter av andra, vilka betonade, att infr
ett bevisat fenomen, infr ett verkligt faktum, falla alla teorier till
marken maktlsa.

Det blev, som ofta sker, ett kaotiskt virrvarr i pressen, och den
fullstndigt opartiske fick intet intryck alls av hela saken.

-- Nej, det hr blir jag inte klok p, sade Wolfgang en dag till Cramer.
Den ena slr ju ihjl den andra.

Han hade, fr att kunna flja med i sakens utveckling, hnvnt sig till
en byr fr tidningsurklipp och satt, tillsammans med Cramer -- som
naturligtvis givit honom en snrt, fr att hans aversion mot urklippet i
onkelns testamente resulterade i, att han nu mste plgas med denna massa
av dylika -- genomlsande det ingalunda oansenliga materialet.

-- Det ser s ut, genmlde vnnen. Men ngot allvarligt tycks nnu ej
freligga frn ngondera sidan.

Grosshandlaren hade -- praktiskt nog -- nu, d flere av Wolfgangs
umgngesvnner brjat visa en mindre varm tillgivenhet n fre
testamentet blivit offentliggjort, varit ljtnanten en nnu mera
efterhngsen beundrare n frr. Detta belnades ocks av ljtnant
Schnitler med uttryck ssom: Du r en _sann_ vn, gamle Fritz, och
liknande.

Men Fritz Cramer behll troget sitt ml: den schnitlerska tiomillionen i
sikte och lg ej s p latsidan, som till exempel Wolfgang gng p gng
beskyllde honom fr. Tvrt emot. Men hans stt att arbeta p lmpade sig
ej fr offentligheten och allra minst kunde han lta vnnen f en inblick
i de planer, han hade.

S hade han samma dags frmiddag planlagt en kupp.

Simon Levison var inom vissa kretsar bekant fr att inlta sig p
affrer, som ofta rrde sig p lagens grns och flere voro de obskura
personer, som anlitade honom, nr de vdrat ett eller annat geschft, som
ej passade att framlgga fr de vanliga bankirerna.

Honom hade Cramer beskt helt nyss samma dag.

Vad de tvenne frhandlade om, vet man ej, men vid avskedet tryckte
Levison Cramers hand med de orden:

-- Ja, s har jek da alle the papirer i min nve.

-- Ja, allesammans.

-- Och s m ni frestelle then unge mans rtgiver, icke sant?

-- Jo, jo. Han r min bsta vn.

-- Utmercht!

-- Han kommer alldeles skert att inhmta mitt finansiella rd.

-- Gott, gott! Nu skall jek tnke ver then sak och s sker ni mik upp i
morgon.

Efter att Cramer gtt sin vg, promenerade Levison lnge upp och ned i
sitt inre kontor. Gng p gng mumlade han:

-- Tusan s smart fyr, then Cramer, tusan s smart. Thet blir en yderst
indirekte affr. Icke procenter -- men alltsammen. Smart fyr then
Cramer.

Och d Fritz Cramer kom ut p gatan, tnkte han fr sig sjlv:

-- Han tror han r smart, den gamle rven. Men Fritz Cramer skall nog
verg honom. Finfin affr om han gr med -- inga procenter, alltsammans
skall bli mitt.

Det var slunda tvenne hundar, som slogos om samma ben.

Dagen drp uppskte Cramer nyo Simon Levison.

-- Ja, sade denne, jek haver tnkt p then sak dr. Jek er villik till
att g met p ert frslag.

Och s blevo de eniga om detaljerna, bgge dock med den baktanken, att
var och en sl under sig hela kapitalet.

Nr detta kontrakt upprttats, ilade Cramer till sin vn Schnitler.

-- Du, tyckte han gldjestrlande, nu tror jag att jag vet sttet.

-- S, lt hra.

-- Du knner Simon Levison?

-- Ja visst, par renomm. Hans affrer ro nog inte sdana, att de tla
fr mycket dagsljus.

-- n sedan d?

-- Nej, nej. Vad r det med honom?

-- Jo, han r villig till att frstrcka dig med de medel, som
behvas -- --

-- Behvas fr vad?

-- Du frstr, tertog Cramer, att man mste hava ett kapital fr att
bekmpa den, som mjligen framkommer med lsningen av Marsgtan. Stten
ro mngahanda, man kan muta astronomer att motbevisa saken -- kort sagt,
det finnes tusen olika stt. Men alla kosta pengar. Pengar har du ej.
Och drmed r det adj med tiomillionen.

-- Javisst. Allts -- --

-- Han vill stdja dig med det kapital, du fr detta ndaml behver mot
att du, om det lyckas dig att f slantarne om fem r, dels terbetalar
honom de pengar, han lagt ut, dels dessutom en million mark av arvet.

-- Det var frbaskat goda villkor, eller hur, utbrast Wolfgang glatt
verraskad.

-- Jo, skert! Gratulerar, gamle vn. Du tycks ha tur.

-- Men har han intet knep bakom, tror du?

-- Ingalunda. Jag skall sjlv hjlpa dig med kontrakter och allt sdant.
Och frresten tycker jag, att om gubben fr en million frutom sina
pengar, br han vara njd.

-- Nja, det kan du ha rtt i; men g ut frn att det misslyckas.

-- Simon har pengar nog.

-- Men -- --

-- Tja, vet du sjlv ngot bttre frslag, s grna fr mig, menade
Cramer.

-- Nej, nej, kre vn.

-- Ring d p till Levison och sg, nr han fr komma.

-- Skall han komma hit till mig?

-- Ja, det r vl bst.

Wolfgang tryckte vnnens hand.

-- Du r mig en sann och trofast vn, sade han. Medan jag tror, att du
gr omkring alldeles utan planer, s ordnar du det s hr finfint.

Gubben Levison frklarade sig villig att infinna sig hos Schnitler samma
eftermiddag klockan fem och anlnde p slaget.

Under samtalet betraktade Wolfgang honom med nyfiket intresse. Han hade
hrt s mycket talas om denne bankir, att han verkligen var icke s litet
frvnad ver att finna, att utseendet hos mannen framfr honom alls ej
svarade till denna frestllning. Simon Levison bar sina sextio r med
heder. Den hga pannan lg klar under ett kolsvart, kortklippt hr, och
de bruna gonen voro milda och vlvilliga. Wolfgang tnkte fr sig att
mannens utseende tillte honom att fresta gott folk till att g med p
snart sagt vilken affr som helst och reflekterade ver, hur litet hos
Levison som berttigade till sammanlikning mellan skal och krna.

Hans blickar gledo frn den sttlige juden till Cramer och han tyckte sig
se det omvnda frhllandet -- vnnen med det goda, varma hjrtat och det
mindre tilltalande utseendet. -- Se dr tvenne kta kontraster, tnkte
han om de bgge rvarne.

Affrerna ordnades ungefr s, som Cramer hade meddelat Wolfgang, det
vill sga, Levison frband sig, mot att f sina utlgg refunderade samt
6% rnta  dessa plus en million mark, om affren lyckades, att
frskottera Wolfgang ndvndiga medel fr att tysta munnen p mjliga
aspiranter till Marsdonationen.

D kontraktet hrom var vederbrligen undertecknat, vergingo de tre
mnnen till diskussion om, huru saken skulle gripas an.

-- Hur i all vrlden skall jag kunna finna alla, som i denna tid syssla
med gtan? frgade Wolfgang.

-- Jek haver ockse tnkt p then sak, svarade Simon Levison.

-- N, hur menar ni?

-- Jek lagar nnu en donation.

-- Vad?

-- Jek lter en person avlide.

Wolfgang ryste.

-- Mord? frgade han.

-- Nej, min bste herre, nej, svarade Simon smleende. Thet r mnge, som
dr uten att de mrdes. Jek lter en finkeret man avg med dden.

-- Aha!

-- Nu frstr jag, infll Cramer, och denne man har donerat ngot --
ocks av intresse fr planeten Mars?

-- Ackurat, ja.

Och Simon Levison utvecklade sin plan i detalj. Det vore klart, sade han,
att alla eller i alla fall de allra flesta av dem, som sysslade med
frgan, vore utan pengar eller tminstone hade behov av den varan. Och
de, som gde tillrckligt kapital frut, ville nog lika fullt f vara med
om att ka sina tillgngar med ltt frvrvade penningar. Nu ville han
vidtala en eller annan dende, att mot vissa frdelar fr dennes
efterlevande, g med p en sdan donation. Den skulle vara ett hundra
tusen mark stor och begrundas drmed, att den avlidne p sistone blivit
s intresserad av Marsproblemet, att han beslutat stlla ovannmnda summa
till disposition t den, som efter prvning hade de bsta utsikterna till
verklig lsning av frgan. Summan skulle utbetalas till denne, p det han
mtte hava medel nog att inom den bestmda tiden lsa uppgiften
tillfullo. Exekutor bleve Simon sjlv.

-- Bravo, utbrast Wolfgang. Den planen frefaller mig utmrkt.

-- Jo, svarade Simon, och s r vi frtik med vre frhantlinker.

Han upptog ur fickan sin lilla, trdlsa telefon, tryckte p knappen, och
frde apparaten till rat.

-- Dyr, micket dyr, utlt han sig.

Bde Wolfgang och Fritz Cramer sgo med frvning gstens tgranden.

-- Ah, sade Wolfgang, det r allts den nya telefonen.

-- Ja.

-- Jag har aldrig sett den; men vl hrt den omtalas.

-- Then har heller ej nnu kommit ut i then marknet. Thenne har jek ftt
av then uppfinnare.

-- Kan man ringa vart som helst i den, undrade Cramer.

-- Ach was! Then r instlld p min private bostad. -- -- N vart r
thet? Ingen svarer!

Han tryckte nnu en gng p den lilla knappen.

-- N, hall. Jas r thet thu min flicka. Sg till om bilen strax. Tack
-- vart sa thu? Vill thu flge med? Tja gjr s -- adj.

Levison reste sig, tog farvl av de bgge andra och gick.

-- Vad tusan var det fr en flicka, som skulle mta honom, undrade
Wolfgang.

-- Hans dotter kanske, framkastade Cramer.

-- Lt oss se.

De gingo ut i fnsterkarnappen just tids nog fr att se Levison stiga in
i den ppna automobilen.

I denna satt, vntande, en ung flicka av sllsynt, ljus sknhet.

-- Aldrig i vrlden r _hon_ hans dotter, sade Wolfgang, i det
bensinhsten frsvann bland de andra fordonen p gatan.

-- Det giva vi sjutton, vad hon r eller inte r, svarade Cramer, vars
sm, lurande gon strax hade varseblivit, att den unga damen gjort ett
visst intryck p Wolfgang och med sin snabba uppfattningsfrmga genast
anade att fr honom sjlv obehagliga frvecklingar kunde uppst, om
Schnitler bleve allt fr intim med Levison. Vi hava viktigare saker att
tillvarataga nu, min kre Wolfgang, fortsatte han.

-- Men flickan var helt enkelt frtrollande, envisades Schnitler.

-- Se s dr ja, nu skall du kanske g och frlska dig ocks -- jo d
blir det trevligt, tyckte Cramer. Nej, lyd du mitt rd: Affr r affr --
krlek r krlek. Med Levison ha vi intet annat att gra, n rtt och
sltt affrer.

-- Det dr r jag inte enig med dig i, genmlde Wolfgang. Jag kan ej
inse, vad det skulle gra, om jag till exempel frskte att bli bekant
med den unga damen.

-- Jo, det kan jag med f ord sga dig, svarade Fritz Cramer raskt. Det
skulle ej alls frundra mig, om det dr med damen inte rent av var en
flla, uppstlld fr dig av Levison.

Wolfgang sg upp.

-- En flla -- --

-- Ja, vem kan veta?

-- Nej, hr du, nu driver du din frsiktighet vl lngt, tycker jag.

-- Lt oss resonera om den saken, min vn. Fr det frsta uppgav ej Simon
i telefonen var han befann sig.

-- Nej, det r sant. Men -- Wolfgang tnkte efter -- chauffren krde ju
hit honom och fick vl d order att hmta honom hr, nr han blev
kallad.

-- Lt g fr det; det frefaller ju antagligt nog. Men sg du inte, hur
flickan sg hit upp ett par gnger.

-- Jo, svarade Wolfgang, erinrande sig ett par bla gon, ur vilka han
sett en ljus, solglittrande blick.

-- Ja, dr ser du.

-- Vad i all vrlden ser jag? Kan d inte flickan titta vart sjutton hon
vill.

Cramer blev frargad och anvnde den taktik, som han visste aldrig
frfelade sin verkan p Wolfgang.

-- Gr hur tusan du vill, jag skall visst inte blanda mig i det, sade
han, i det han spelade frargad.

Verkningen var gonblicklig.

Wolfgang svarade:

-- Det kan hnda, att du har rtt. Gott, s sl vi ett streck ver den
historien.

Men han blev tyst och allvarlig och efter en stund kom det:

-- Nej, vet du. Ett ansikte som hennes kan inte dlja frrderi.

-- Tja, gudarne vete det. Tnk p gamle Levison. Hans utseende och rykte
stmma ej heller verens.

Wolfgang ihgkom sina reflexioner helt nyligen ver Levison och Cramer
och tryckte nyo vnnens hand.

-- Bon, du _har_ rtt, sade han.




KAP. IV.

_Den nya donationen._


Simon Levison hade resonerat alldeles riktigt. Vem i all vrlden skulle
frmtt att resa vrlden runt fr att ska upp alla dem, som skte lsa
marsgtan. Dessa skare skulle nog, ven om de ptrffades, p det
skickligaste ska dlja sitt frehavande. Helt annat var det med en ny
donation -- lockade av den skulle alla, som gnade lsningen en tanke,
flyga liksom insekten mot det nattliga ljuset, denna pekunira frdel
tillmtes. Offentliggjord i alla lnders mest lsta tidningar -- till och
med gratis p grund av dess stora intresse fr allmnheten samt i de
astronomiska tidskrifterna skulle den n fram till de mest avlgsna
trakter ver hela jordklotet, rka alla, som p ngot stt redan
intresserades av den _stora_ donationen.

Hans mening med anordningen var klar nog. Han nskade veta, varifrn
faran till en lsning kom -- en skicklig astronom skulle engageras fr
att genomse frslagen -- och vore en verklig fara frhanden, nvl, s
finge Wolfgang Schnitler taga vandrarestaven och ska hindra den
ofrskmde tnkaren.

Det var ingen svr uppgift fr Simon Levison att finna en dende man.
Denne frklarade sig villig att underteckna donationen -- vilken Levison
naturligtvis i sinom tid sjlv skulle honorera -- mot att Simon
kontraktsmssigt lovade att utbetala till hans efterlevande familj, som
befann sig i mycket sm omstndigheter, 2.000 mark om ret i fem rs
tid.

Mycket njd med detta arrangement slt den dende onmnde efter en tid
sina gon. Han hade glatt sig s ver att kunna lmna ngot efter sig,
att han nstan tillfrisknade p kuppen. Ett recidiv intrffade dock och
ungefr tvenne mnader efter Levisons samtal med mannen dog han.

Den nya donationen vandrade runt i all vrldens tidningar. Den friskade
upp minnet av den fregende stora och satte myror i huvudet p mnga
astronomiskt intresserade; och egentligen var det just denna mindre
donation, som satte liv och lust i marsspekulationerna.

Hela historien kostade Levison endast tio tusen mark eller rttare tv
tusen mark om ret i fem rs tid, ty de i donationen utlovade 100.000
tnkte han visst ej frhasta sig med att utbetala. Han ville endast suga
musten ur iderna och det tycktes, som om han hade valt rtta sttet
hrfr.

Allaredan innan en mnad frflutit inkommo de frsta anskningarne. Sedan
frgick det knappast en enda vecka, som ej medfrde ett eller flera
frslag.

Simon Levison anstllde i sin tjnst en ung astronom, vilken p frfrgan
meddelat, att han fr sin del ej hade ngon id om frgans lsning och
heligt svurit, att icke stjla ngot av de inlmnade frslagen. Mot ett
gage av 400 mark i mnaden skulle denne astronom genomg det freliggande
materialet och ofrbehllsamt delgiva Levison sin sikt om alltsammans
duglighet i och fr utbetalande av den mindre donationen, fr vilken
denne var ensam och enebestmmande exekutor.

Astronomen, filosofie kandidat Carl Kuntze, hade med frtjusning tagit
sig den erbjudna sysselsttningen; en hgrande mnadsinkomst av 400 mark
alldeles extra utan att spr av arbete -- det var ngot, som ej kunde
undg att tilltala honom i srdeles hg grad.

Ocks svann den frsta mnaden utan att ngot strde fil. kand. Kuntze i
hans hopp. Men redan innan den andra hade frflutit, insg han, att den
nya sysslan kanske inte var s alldeles ltt och angenm, som han frst
tnkt.

-- , kors, utbrast han ibland och burrade upp sitt stora hr, nr
Levisons kontorsbud bragte honom ett nytt, digert dokument, inte trodde
jag att det kunde finnas s mnga teorier om Mars. Det r ju helt enkelt
underbart.

Svl Levison som Schnitler och Cramer tyckte att saken nu lg i goda
hnder och bekymrade sig ej synnerligen mycket om fil. kand. Carl Kuntze,
som dock varje lrdagspost versnde Levison ett original och Schnitler
en kopia av sitt arbete under den gngna veckan. Till all lycka fr dessa
bgge lekmn tfljdes Kuntzes digra veckorapport av ett kort resumerande
brev; hade detta saknats, skulle mngen hava beklagat de bgge herrarne,
vilka skert ej mot en ersttning av 400 mark ens skulle orkat genomlsa
astronomens veckoarbete. Breven, som frskonade dem frn lsningen, lydde
oftast:

-- Som synes av bifogade veckorapport, har tyvrr nnu ingen gjort sig
frtjnad av donationen, d mot alla frslagen tungt vgande invndningar
kunna gras.

Cramer hade gng efter annan frgat sig, om det ej vore oklokt av Levison
att ppet lta Kuntze snda Wolfgang en kopia av rapporten. Kuntze kunde
ju misstnka ngot.

Och en dag frgade han Levison om saken.

-- Ach -- nej, svarade denne. Then Kuntze har allene ftt thet besked,
att then herr Schnitler _naturlikvis_ mste hllas  jour met then lille
donations te.

-- Och herr Kuntze misstnker ingenting?

-- Nej.

-- Men jag tycker nd, min bste herr Levison, att det hade varit
frsiktigare, att inte alls utstta oss fr den misstanke, som kan
uppst.

-- Min vn, genmlde Simon, thet r just thet sublima i saken: Jo mera
ppet, thesto mindre risk. Herr Kuntze tror blott, att jak r ovanlikt
gentil mot herr Schnitler och att jak gr thet fr att st vl hos
honom.

-- Ah --, svarade Cramer med en slug blinkning, alltid affrsman, kan jag
se.

Emellertid var han ej s alldeles sker p Kuntzes omisstnksamhet,
varfr han strax efter freslog sin vn Wolfgang att de tillsammans
snarast skulle uppska astronomen, som ingen av dem nnu knde
personligen.

--- Tja, svarade ljtnanten, bara jag slipper att resonera med honom om
teorierna, ty d skiner det igenom, att jag inte lst ett enda ark av
hans skriverier.

--, vi reda oss nog ur den dilemman, genmlde Cramer.




KAP. V.

_En lsning?_


En afton ngot senare ringde det p fil. kand. Kuntzes tamburklocka, och
d denne personligen gick fr att ppna, intrdde tvenne personer av
vilka den ene presenterade sig som ljtnant Wolfgang Schnitler och
frestllde sin fljeslagare som sin vn, grosshandlare Cramer.

-- Aha, ljtnant Schnitler, jag frstr, ni vill hra nyheter -- sista
veckans marsteorier? Var s god stig in, mina herrar.

De intrdde i arbetsrummet, ett stort, glatt rum med ett vldigt
skrivbord, hga, vlfyllda bokreoler, diverse instrument och
skinnbekldda, bekvma lnstolar.

-- Hr, sade vrden, i det han lade handen p en vldig pappershg, hr
ligga alla snillefostren.

-- Jas, men aprop snillefoster, s vill ni vl inte pst, att _alla_
frslag ro komplett vanvettiga? undrade Cramer.

-- Nej, visst inte. Mnga av dem ro ej alls illa utfunderade. Men jag
har uppfattat mitt engagement hos Levison s, att det hr gllde att kort
och gott framdraga de emot, som jag kunde finna. S snart jag
ptrffade ett, varemot intet kunde vetenskapligt invndas, borde
uppstllaren av detsamma ifrgasttas till erhllande av donationen. Det
r sledes fr mitt arbete alldeles tillrckligt, om jag finner en enda
invndning -- den stjlper hela den fina teorin.

-- Javisst.

-- Och hittills har vartenda frslag haft en lucka.

-- Jas, sade Wolfgang. Men sg mig en sak. Ni frstr vl mitt intresse
fr denna underskning?

-- Uppriktigt sagt, tror jag mig frst den --

Cramer ryckte till, men Kuntze fortsatte, utan att mrka rrelsen:

-- Jag tror att uteslutande nyfikenheten driver er. Ni r naturligtvis i
hgsta grad spnd p, om ngon lyckas finna en eller annan frklaring av
problemet. Fr er gller det ju en massa pengar; ni ser helst, att gtan
ej lses, ty d r ni om ngra r en rik man. Och d r det minsann ej
underligt, om ni r nyfiken. Levison vill, antingen drfr att han r er
vn, eller drfr att han hoppas p frbindelse med er, om ni fr
pengarne, visa er en liten vnlighet, och lter er drfr flja med i
utvecklingens gng. r det ej riktigt?

-- Jovisst, svarade Wolfgang, och Cramer andades lttad. Det var tydligt,
att den unge vetenskapsmannen absolut intet anade. Grosshandlaren blev s
upprymd av detta, att han rent av blev vlvilligt stmd mot Kuntze, och
fr att smickra honom sade han:

-- Tala om ngon av de intressantaste teorierna fr oss, herr Kuntze.

Nu var det Wolfgangs tur att rycka till. Han hade absolut ingen lust att
besvras med ngot som helst tankearbete. Men han var van vid, att vnnen
aldrig framkom med ngot ofrnuftigt; hans tilltro till honom var full
och hel. Drfr sade han endast:

-- Ja, det vore roligt, lt oss hra, jag ber.

Kuntze var frtjust.

-- Tja, sade han, seende t hgen till, vilken skall jag omtala? Ni, herr
ljtnant, har ju lst dem samtliga. Vilken tycker ni sjlv?

Det blev en pinsam tystnad.

-- Jag r s litet bevandrad i astronomin; men -- allt det dr har jag ju
lst -- tala om ngon av de nya, som ni nnu ej snt mig. Ni har vl
denna vecka ocks ftt ngot?

Astronomen lt hra en ltt vissling.

-- Visst tusan, utbrt han, och det ett vldigt lustigt ett. Det r ett
av de mest originella uppslag, jag hittills lst; det kom mig tillhanda i
gr.

Bde Cramer och Wolfgang bleknade ltt. Hade mnne det fruktade frslaget
kommit? Kanske lsningen vore funnen?

-- N, frgade Wolfgang i andls spnning.

-- Tror ni det innehller lsningen? undrade Cramer.

Astronomen svarade icke genast. Han sg p de bgge herrarne och mrkte
tydligen deras oro. D var det, som om det blixtrade till inom honom, som
om den lilla humoristiska gnista, man ibland sg skymta fram ur hans
gon, tnt en id.

-- Det skall jag sga, nr jag har ftt hra vad ni bgge sjlva mena om
det, sade han blott.

Liksom alla teoretiker var Kuntze glad och stolt, nr han hade
intresserade hrare. Nu sg han fr sig dessa bgge dagdrifvare i
spndaste frvntan sluka vart ord frn hans lppar, nr han skulle
fredraga den originella teorin. Inte fr mycket gott ville han lta
denna njesstund g sig ur hnderna.

-- Jag har, som sagt, nnu ej givit mitt utltande om saken, fortsatte
han lngsamt och nrmade sig dokumenthgen, inom sig gldjande sig ver
att verka medelpunkt i frsamlingen.

Han tog det versta av papperen och vecklade upp det. Det var en tjock
foliant, smakfullt inbunden.

-- Omsorgsfullt utarbetat, tyckte han, under det de andra ryste.

-- Men jag skall fatta mig i korthet, tillade han. Jag njer mig med att
hr och dr utplocka de punkter, som ro de utslagsgivande.

Och under det de andra stillatigande sgo hans blddrande i det tjocka,
inbundna manuskriptet, slog astronomen upp en sida, lade folianten i knt
och sade:

-- Ja, det r sant. Vi mste som skdningsmaterial hava en kopp svart,
rykande kaffe.




KAP. VI.

_En syn i en kopp kaffe._


-- Hgst besynnerligt, tnkte Wolfgang och Cramer, och de uttryckte ocks
denna tanke under anvndande av flere av sprkets superlativ, medan
Kuntze tryckte p en knapp och tillsade den intrdande hushllerskan om
varmt kaffe.

-- Ja, det r ganska mrkvrdigt, medgav astronomen, men jag gjorde sjlv
experimentet i morse.

-- Och det lyckades!

-- Alldeles frtrffligt.

De bgge herrarne rent av frso vid tanken p det heta kaffet och vad som
komma skulle.

-- Det r en ganska poetisk brjan p den hr teorin, sade astronomen.
Den hoppa vi vl ver?

-- Tvrtom, tvrtom, tyckte Wolfgang, som lskade lttare saker framfr
det rent vetenskapliga. Lt oss hra det, innan kaffet kommer.

-- Gott, sade Carl Kuntze. S hr brjar teorin, det vill sga
inledningen.

-- Gott, fram med det poetiska!

Astronomen lste:

-- En ng i blomsterskrud -- r det ej som den mrka natthimlen,
versllad av myriader tindrande stjrnor? Se, himlapellen r ngens
saftiga grs med dess grna ton, och stjrnehren r blomma vid blomma av
skiftande frgnyans! n stora, n sm, n lysande starkt och n svagt, s
ro bde ngens blomster och himlens ljuspunkter i natten.

Skande fladdrar en fjril frn blomma till blomma, surrande ilar ett bi
mot ett lysande frgstnk -- ro de ej som vra tankar, som irra, dallra
genom omtliga rymder? Visserligen lysa blommorna och glnsa stjrnorna,
men man har dock rtt att frga sig: r denna sprda frg, detta milda
ljus ensamt tillrckligt att stadkomma sdana verkningar?

Svaret r enkelt och lyder s: Vad blomma och insekt betrffar, r frgen
allena ej nog. Det behves ock doft -- fast mnskliga luktorgan ofta ej
mrka den -- en doft, som tydligt frnimmes av insekterna.

Men var blir det d av sammanlikningen med stjrnorna i rymdens eviga
bl? Ocks de mste besitta en doft fr att varsnas och lskas av
tankens fladdrande insekt.

Och liksom blommans doft r ett utslag av dess hgsta, inre liv lngt
finare n frg och form, s r ock rymdens stjrnedoft dessa guldkorns
hgsta, hemliga liv.

Att ska fatta sfrernas doft r att hra deras harmoni, att hra
harmonin r att mrka, att ingen ton skorrar i deras musikaliska
blandning. D blir det, att fatta sfrernas doft, detsamma som att knna
var doft fr sig, var himlakropps innersta, hemliga liv.

S tnkte jag. Det r nu lnge, lnge sedan. Det var en stilla natt p
Java. Bergsluttningen hade jag samma dag beundrat; den var ttt bekldd
av de evigt grna kaffebuskarne, vilkas vita blommor i dagsljuset verkade
som utstrdda punkter av stilla ljus. Och hela luften var mttad av
blommornas egna, balsamiska doft. Nu i den tysta natten lg berget mrkt,
men doften svvade n i stillheten och mot himlens mrka dok trdde
tusentals stjrnor glnsande fram. Det var d, jag varsnade
stjrnevrldens doft; ty vad voro de annat n dagens lysande
blomsterkalkar, fast lngre bort.

Kuntze tystnade; hushllerskan intrdde med kaffet. De bgge beskarne
yttrade intet; de vntade p det omtalade experimentet. Astronomen
tycktes emellertid vilja stta deras tlamod p nnu strre prov; han
blddrade litet i manuskriptet och stannade ett stycke lngre fram i
folianten.

-- Hr komma nu en hel del utvecklingar ver doft, blommor och stjrnor,
varp frslagsstllaren, som r anonym -- --

-- Vad -- anonym?

Wolfgang hade rest sig som stucken av en orm, nr ordet uttalades.

-- Ja, svarade Kuntze, det frekommer ju ofta. Se hr, fortsatte han och
visade de bgge herrarne signaturen P. B. Z.  manuskriptets sista
sida.

-- Men --, utbrast Wolfgang; han hejdades dock att fortstta meningen
genom en blick frn Cramer, vilken i stllet yttrade:

-- Var s god, ls vidare; det blir ju signaturens eget fel, om han vill
dlja sig, ifall han har ngot att vinna.

-- Jo, drp vergr P. B. Z. till att verfra doft och stjrnor till
direkt kaffe och sdana. Och slutligen kommer inledningen till det, som
direkt tager sikte p marsdonationen. Han skriver: Jag hade nyss lst om
den mrkvrdiga, stora marsdonationen, och mina tankar sysslade nstan
oavbrutet med gtan. En eftermiddag vann jag fullstndig klarhet. Jag
satt vid mitt skrivbord; framfr mig stod en kopp svart, hett kaffe.
Koppen stod s, att den ljusa aftonhimlen bildade fond till dryckens yta.
D sg jag ngot besynnerligt. Det ltta, tunna dok av imma, som bildade
sig ver den varma ytan, brast och p ljusare botten -- imman -- bildade
sig de vackraste kanaler -- det underliggande kaffet -- mrka och klart
tecknade. Var det doften, som nu mot himlens bakgrund sjng gtan om Mars
hemliga sanning? S frgade jag mig.

Astronomen gjorde ett uppehll.

-- Och nu, sade han, ro vi frdiga fr experimentet, mina herrar.

Han ifyllde en kopp nstan till randen med kaffe och stllde den s, att
den stod emellan betraktarens ga och den elektriska bordslampan. Ytan
reflekterade slunda ljuset.

-- Var s god, herr ljtnant, yttrade han, pekande p en stol. Hll
andedrkten, s att ni ej blser bort den ltta imman. Ser ni den?

Wolfgang nickade.

Pltsligt sg han imman remna, och i samma gonblick framtrdde klart och
tydligt den syn, som astronomen nyss beskrivit.

-- Underbart, utbrast han.

Men samtidigt frsvann synen. Luftdraget vid det uttalade ordet hade
varit nog att pusta bort den eteriska imman, och koppens innehll stod
ter svart och klart.

-- Hll andan ett gonblick, s fr ni synliga kanaler igen, sade
Kuntze.

Fenomenet framtrdde nyo.

Cramer och Wolfgang roade sig med att gng p gng framkalla den
egenartade synen och ter lta den frsvinna.

-- N, frgade Wolfgang till slut, hur anvnder han detta fenomen p
Mars?

-- Hon, rttade Cramer.

-- Vilken hon?

-- P. B. Z. naturligtvis.

-- Varav sluter du att det r en kvinna?

-- Frst och frmst av den poetiska inledningen och s av kaffekoppen.

-- Gott, varav sluter allts P. B. Z., att marsgtan r lst? Och hur
applicerar han eller hon det p Mars?

-- S hr skriver han eller hon; han vnde ngra blad och lste:

-- Det frefinnes s oerhrt stora likheter mellan Mars' kanaler och
remnorna p den mrka kaffeytan, att det r rent ut frapperande. Den
lilla olikhet, som existerar, beror antagligen endast p, att marsytan
r sfrisk, medan kaffets r plan. Man har hrav lov att sluta sig till,
att Mars' yta betckes helt och hllet av ett mrkt, varmt och sjudande
hav. Det r mrkt av uppslammad mylla, lera och liknande. Mot den kalla
vrldsrymden bildas en bestndig nga, ett dimtcke, som brister,
bildande lnga rifter och remnor. De observerade frndringarne ro blott
regelbundet terkommande vindilar ver havet. Kanalernas frdubblingar
tidvis frklaras likas hrav. De vita flckarna i polernas nrhet ro
blott ttare kondensationer av imman, pminnande om vra tjocka, jordiska
moln. Mars' ngot t orange dragande frg uppstr drigenom att vissa
ljusreflexer alstras; de ro kombinationen av det underliggande havet och
det p imdokets yttersida fallande solljuset. --

Astronomen tystnade.

-- N? frgade Wolfgang.

-- Ja, det jag nu lst upp, r ju endast smplock hr och dr -- resten
har frvrigt blott rent vetenskapligt intresse.

-- Och er mening? Tror ni, att denne P. B. Z. lyckats finna den
verkliga lsningen?

-- Vad tror ni sjlv?

-- Vi bgge ro nog ursktade, att vi ej uttala oss.

-- Mitt svar avgives om lrdag direkt till herr Levison, svarade Kuntze
med en frbindlig bugning.

Vid dessa ord hajade de bgge mnnen till. Wolfgang blev endast frargad
och gjorde inga reflektioner; han tnkte blott: Det var en frbannat ogin
karl!

Cramer dremot, med sin snabba uppfattning, hade p fem sekunder fljande
tankekedja fix och frdig: Direkt till Levison; aha -- han misstnker
antingen att vi ro spioner, som lgga ut en flla fr honom, eller han
anser sig bunden av sitt lfte till Simon att endast var lrdag meddela
sina resultat eller ocks vet han sjlv ej nnu, vad han skall svara, om
han gillar eller ogillar marsteorin. Gott -- det sista r nog det
riktiga.

Drfr sade han med ett frbindligt leende:

-- Utmrkt, herr Kuntze, och tack s mycket fr det intressanta
fredraget.

Han rckte fram sin hand till avsked, Wolfgang fljde utan ett ord hans
exempel, och ngra gonblick senare hade de bgge herrarne lmnat
astronomen.

Utkomna p gatan utvecklade Cramer sin vertygelse, att det hr frelge
ett verkligt farligt fall, och att kanske, nr allt kom till allt,
lsningen av gtan nu verkligen vore funnen.

-- Lt oss emellertid diskutera saken en smula, freslog han. Antag, att
denna teori r lsningen -- vad har s Kuntze fr intresse av det? Kanske
han riskerar, att hans engagement hos Levison upphr? Vad tror du?

-- Tja, jag vet sannerligen inte. Varfr skulle engagementet upphra?

-- Levison kan ju hava verenskommit med honom, att hans tjnst ej lngre
behves efter att en lsning framkommit, i s fall r det i Kuntzes
intresse att helt enkelt framkomma med invndningar mot _allt_. Vi kunna
ju ej kontrollera hans motbevis.

-- S oklok har Simon nog ej varit.

-- Fan vet! De slugaste kra ofta fast p en eller annan bagatell, som de
glmt. Emellertid; jag anser, att hr freligger en hotande fara.

-- Men kunde vi ej frga Levison?

-- Jo, det har du rtt i, medgav Cramer.

De underskte frhllandet telefonledes, och Levison svarade, att det
hade ingen fara alls, Carl Kuntze vore hederligheten sjlv. Frresten
hade han ej alls nmnt ngot om saken, endast engagerat astronomen s
lnge, intill att donationen _verkligen_ honorerades, och Simon sjlv
vore mycket tillfreds att s lnge som mjligt slippa ifrn denna
utbetalning.

-- Se dr ha vi gget, tyckte Cramer. Jag ger mig fanken p, att Kuntze
kommer att sga nej om lrdag -- ven om det sker mot bttre vetande.

Lrdagen kom och med den astronomens lunta. Det obligatoriska, korta
brevet medfljde.

Det var lika de fregende.

-- Vad var det jag sade? frgade Cramer. Jag ger mig fortfarande fanken
p, att karlen r en skurk. Och nu, min kre Wolfgang, f vi arbete.

-- Hur s?

-- Vi mste ska reda p P. B. Z. och se, vad vi kunna gra fr att
hindra, att hans eller hennes teori sprides.

Wolfgang Schnitler svarade:

-- Jag vore mest bjd att antaga, att Kuntze har rtt -- att vi lta hela
P. B. Z. frfalla och vara i fred. Tror signaturen sjlv p saken, s
br han eller hon vl uppgiva sin adress. Men intet sdant har gjorts.

-- Gott, svarade Cramer, jag r enig med dig till hlften -- lt oss
intet gra nu -- men lt oss heller ej alldeles slppa saken ur sikte --
med f ord, vi vilja sova p, saken.




KAP. VII.

_Doktor Martini._


Det frflt en veckas tid utan att ngot frspordes frn P. B. Z., och
Cramer hade under denna tid gjort frfrgningar ven hos andra
astronomer. Dessa hade besvarats s, att det tydligt framgick, att
P. B. Z. omjligt kunde hava ngon utsikt till uppmrksamhet, och
Cramer var lugn.

Men vid denna veckas utgng hnde dremot det besynnerliga, att Kuntze
icke snde ngot brev.

-- Nvl, tnkte Schnitler och Cramer, det har vl blivit ett tillflligt
avbrott i teorifabrikationen, och fr att underska, huru det frhll sig
med saken, ringde Cramer fr skerhets skull upp kandidaten.

Jo, det var riktigt. Han hade ej mottagit ngot papper frn Levison och
kunde sledes intet rapportera.

-- Sknt, sade Cramer till Wolfgang, vi tycks f litet lugn ovanp
stormen. Du skall se, att det till slut icke lyckas ngon alls att
frklara marsgtan och att pengarna ro dina.

-- Tror du?

-- Ja. Men vi f ju se, genmlde Cramer.

Det var, som om denna mjlighet med ens stod klar fr Wolfgang. Hela
tiden, sedan onkelns testamente upplsts fr honom, hade han varit liksom
bedvad, som ett viljelst redskap i Cramers hand. Han vgade ej tnka p
eventualiteten av, att de tio millionerna verkligen skulle bli hans utan
en frtvivlad kamp -- han hade blivit en man, visserligen, men p ett
fga vrdigt stt: att, glla vad det n vore, flja Cramers anvisningar
och tilltvinga sig arvet.

Men nu, sedan Cramer sagt farvl och avlgsnat sig, stod allt detta klart
fr Wolfgang -- han mste handla och tnka sjlvstndigt -- nu, strax
mste han brja. Detta stod alldeles tydligt fr honom.

Han slog sig ned framfr sitt skrivbord, tnde en cigarr och lt de bl
ringarne luftigt dansa mot fnsterrutan.

Det tycktes honom, som hade utsikten, att arvet _kunde_ tillfalla honom
utan ngon handling, som var p ett eller annat stt ofin, gjort honom
till en annan och bttre mnniska.

Och nu ville han gra ngot -- ngot alldeles sjlvrdigt, ngot som
Cramer ej hade med att gra -- ja, helst tvrt emot dennes rd och
frmaningar.

Som han satt dr frsjunken i tankar, var det, som togo rkringarne form
och gestalt, och ur rkmolnen trdde det fram bilden av en ung flicka.

Ah -- han knde mycket vl igen henne. Det var den unga flickan, han sett
i Levisons automobil, och som d uppvckt hans intresse i s hg grad.

Han knde en obetvinglig lust att gra hennes bekantskap, att f terse
henne.

Men huru?

Med ens slog det honom, att hr kunde han kombinera ngot, som gllde
nytta och nje. Han ville strax avlgga Levison ett besk, en privat,
familjr visit, fr att underska, huru det frhll sig med den
omstndigheten, att ingen ny teori frgngna veckan inlmnats.

Sagt och gjort.

Wolfgang gjorde toalett och lt snart drefter anmla sig hos Levison.

Betjnten upplyste, att hans herre fr gonblicket var upptagen, men om
herr Schnitler ville taga plats i salongen --

Wolfgang slog sig ned. Han hyste ett svagt hopp om, att den unga flickan
skulle infinna sig, ett hopp, som dock gckades.

En drr till ett angrnsande rum stod p glnt. Han gissade sig till, att
det var biblioteket, ty han hrde Levisons stmma talande med en
frmmande herre. Bgge talade brutet; Levisons sprk med dess
egendomligheter knde Wolfgang redan frut, och den beskande brt p
italienska.

Utan att behva lyssna hrde Wolfgang varje ord, som yttrades. Frst
frefll det honom likgiltigt, han tog en bok frn bordet och blddrade i
den, icke gnande samtalet i biblioteket ngot intresse. Men ett ord:
_marsgtans lsning_, som uttalades av den beskande, fick Wolfgang
till att pltsligt spritta till.

Och det lnade vl mdan att hra efter. Under samtalets gng blottades
fr honom en hel komplott.

Den beskande, som av Levison kallades doktor Martini, framkom med det
frslaget, att Simon skulle understdja honom med medel fr byggandet av
vrldens starkaste teleskop -- genom det skulle han s observera Mars,
han skulle kunna framkomma med den enda riktiga frklaringen. Drp
skulle Simon Levison och han dela rovet -- tiomillionen -- genom att
taga jmt hlften var.

De voro s ivriga, de bgge inne i biblioteket, att de hjde rsterna mer
och mer.

Till slut tycktes den sknaste enighet hava uppntts, och Wolfgang fick
till sin ytterliga hpnad hra nnu en tredje rst frn en person, som
hittills ej med ett ord frrtt sin nrvaro -- det var Cramers.

Dr skulle delas och delas, det hela var planlagt p Wolfgangs
fullstndiga ruin, och vnnen Cramers arbete bestod i att under hela
tiden, medan byggandet av jtteteleskopet pgick, hlla Wolfgang i den
djupaste okunnighet om allt. Fr detta skulle han i dusr prkna 500.000
mark av vardera herrarne, tillsammans en million mark -- i sanning en
mycket god frtjnst.

Wolfgang var fr hpen fr att kunna tnka klart och redigt. S mycket
begrep han emellertid, att Cramer mste hava gtt direkt frn honom till
Simon.

S uppgjordes planen.

Doktor Martini skulle, mot att Simon frskotterade honom det belopp, som
erfordrades till byggandet av teleskopet -- en jttestor spegel -- _om_
han lyckades, verlta fem millioner p Levison. Spegeln skulle byggas --
--.

Just som platsen nrmare skulle angivas och Wolfgang skrpte sina ron
till det yttersta, ppnades drren till ett tredje rum. Wolfgang sg
ditt.

P trskeln stod flickan frn automobilen, frvnad att finna en
beskande i salongen och mhnda nnu mera hpen, d hon i honom
igenknde den man, vars gon hon mtt en gng frut och som hon visste
var ljtnant Wolfgang Schnitler.

Wolfgang reste sig bugande, och flickan besvarade med en ltt bjning p
huvudet hans hlsning. Hon ville just taga ett steg fram emot honom, d
han gjorde ngot, som kom henne att nnu mera frvnas n fr ett
gonblick sedan.

Ljtnant Schnitler nrmade sig henne hastigt men ljudlst, med sitt ena
finger betydelsefullt lagt ver munnen. Han grep henne fast men icke
omilt om ena handleden, och innan hon nnu hunnit komma till besinning,
hade han, utan att ett ord vxlats, tryckt in drren, varigenom hon
kommit och bgge befunno sig i rummet innanfr salongen. Sedan han vl
stngt drren efter dem, slppte han taget om handleden och sade:

-- Frlt.

Hon sg frundrad p honom, varken ond eller ledsen, endast ofrstende.




KAP. VIII.

_En gemensam hemlighet._


-- Frlt.

Hon tyckte han ej alls sg farlig ut. Visserligen var hans stt ngot
olikt det hon vntat sig, men 1950 rs kvinnor voro ej s ytterligt
nogrknade.

-- Det hade kunnat glla mitt liv, viskade han, och flickan kom med ens
in i rollen, att det gllde tystnad, ehuru hon ej visste varfr.

-- Jag r ljtnant Wolfgang Schnitler, viskade han. Jag har just i detta
gonblick blivit sviken av dem jag trodde vara mina vnner. Min stllning
r ytterst obehaglig i detta hus fr tillfllet. Jag kan ej sga mera nu.
Men ni skulle kunna hjlpa mig -- --

-- Men ni vet ju ej ens, vem jag r, sade flickan.

-- Nej, frken. Men lova mig fr mitt livs skull, att ni fr ingen yppar,
att jag den sista kvarts timmen befunnit mig i salongen.

-- r det s farligt?

-- Ja.

-- Gott, jag tror er och lovar att tiga.

-- Tack. Nu mste jag bort. Sg, kan ni mta mig i morgon -- frlt, men
nr det gller ens liv -- och jag ser i er ett halmstr -- ni frstr --
kan ni? Vill ni?

Flickan sg p honom.

Det lg s mycken verklig ngest i hans blick, att hon resolut svarade:

-- Ja, jag vill mta er i morgon middag klockan ett vid Brandenburger
Thor.

-- Tack.

-- Och nu skall jag visa er en annan vg till hallen -- ni vill vl g --
jag tyckte ni nmnde det.

-- Ja, g i all hemlighet och osedd.

Flickan frde honom genom en korridor ut till hallen och frsvann med en
nick.

-- Jag behver ej trffa herr Levison, upplyste Wolfgang den frgande
betjnten, det var unga frken mitt besk egentligen gllde. Se hr, och
han lt ett guldmynt falla i den bugande lakejens hand, ni behver ej
alls nmna till herr Levison om mitt besk.

Betjnten smlog.

Wolfgang hade kunnat sl honom fr det flinet, men han mste behrska
sig -- allt berodde p, att det ej blev knt, att han varit i huset just
nu -- det var hans enda rddning, ty han insg tydligt, att personer, som
Levison och Cramer nu visat sig vara, icke skulle skona hans liv om de
upptckte, att han listat ut deras anslag.

Han kom emellertid lyckligt och vl ut p gatan och dr smg han sig fram
utmed husraden, intill han ndde frsta tvrgata. Frst d lugnade han
sig ngot. Han sg sig om efter en automobil och kte direkt hem.

-- Mycket angenmt, resonerade han, ens vnner, som man skall lita p,
vnda kappan efter vinden. Det var sledes en komplott -- Cramer och
Levison hava arbetat tillsammans i den hr saken. Tack! Men jag skall
bliva dem litet fr slug. Hlla god min och ltsas om ingenting.

S gingo hans tankar till den unga flickan. Skulle ven hon svika det
frtroende, han mnade giva henne nsta dag? N, det fick han tids nog
veta. Han _mste_ hava henne till frtrogen, vem annan skulle kunna hlla
honom  jour med gubben Levisons planer, och dem mste han veta, fr att
kunna komma dem p skam. Ja -- vem annan n hon -- men vem var hon? Hans
dotter? Antagligen. Men skulle verkligen en dotter vilja spionera p sin
far? Ja, det var den stora frgan. I realiteten gjorde ju flickan sin
fader en tjnst genom att bidraga till att hans nesliga plan frhindrades
i dess utfrande. Det ville i alla fall varje sann kvinna gra. Men var
denna flicka en sann kvinna? Och Cramers ord, nr flickan mtte Levison i
automobilen, stego fram fr honom -- det kan vara ett frst, som
Levison lagt ut. Ja, det kunde vara det -- men, den, som sagt de orden,
var ju sjlv en vrre bedragare n mnga.

Allt brjade g runt fr Wolfgang. Nej, det fick g bst det gitte -- han
skulle vl av flickans stt i alla fall p ngot vis kunna sluta sig
till, om hon vore att lita p eller ej.

Det ringde.

-- Cramer, tnkte Wolfgang. Gott -- fort in i rollen.

Mycket riktigt. Cramer intrdde med sitt vanliga smil och i allt sig s
lika, att Wolfgang mste frga sig sjlv om han ej rent av hade drmt
hela det ohyggliga samtalet. Men vart ord Cramer yttrade, skorrade som en
terklang av rsten frn Levisons bibliotek, nr stmman resonerade om
procenter och dusr fr att hlla honom, Wolfgang Schnitler, i okunnighet
under vnskapens mask.

Han ryste.

-- Du mr inte bra? frgade Cramer deltagande.

-- Jo, fullkomligt, gamle, gode vn.

De talades vid om likgiltiga saker, superade tillsammans som vanligt och
skildes p kvllen, som om intet passerat.

                  *       *       *       *       *

Klockan ett nsta dags middag stod Wolfgang vntande vid Brandenburger
Thor.

Besynnerligt nog tvivlade han ej ett gonblick p, att flickan skulle
hlla sitt ord.

En kvart ver ett syntes emellertid nnu ingen till. Klockan blev halv
tv och tv. nnu ingen.

Wolfgang knde sig djupt besviken. Vt var han av regnet trots paraplyn
-- ty det regnade icke mttligt -- och han skyndade in p nrmaste kaf
fr att medelst ett glas gldgat vin bringa blodet i omlopp.

Svek p svek.

Nu var han frrdd frn det hllet ocks. N, vad kunde han egentligen
mera vnta?

Trtt p sig sjlv och hela tillvaron krde han hem till sig.

P hans arbetsbord lg en biljett.

Han brt den.

Underskriften var Elli Zander.

-- Elli Zander? Alldeles obekant, mumlade Wolfgang.

-- Frtroende mot frtroende, lste han. Ni gav mig ert i gr -- jag ger
er hrmed mitt. En herre av edra bekanta -- en av dem, som i gr befann
sig inne i biblioteket -- har senaste tiden frfljt mig med
giftermlsanbud. I dag nr jag var p vg att trffa eder, sg jag, att
han iakttog mig och fljde mig p avstnd. D jag ej ville, att han
skulle se oss tillsammans -- fr er skull -- vgade jag ej infinna mig p
det avtalade stllet. Jag freslr er emellertid ett mycket skrare stt
att rkas. Jag passerar i eftermiddag klockan fem Leipzigerstrasse 65.
Var p platsen, s stannar jag min bil ett gonblick och ni stiger in.

                                                      Elli Zander.

-- nd en ljusglimt, sade Wolfgang fr sig sjlv. Men Cramer! ter
falskt spel. Han varnar mig fr flickan och gr sjlv frsk till att
nrma sig henne. Gott -- klockan fem. Elli Zander? Jag undrar, i vilket
frhllande hon str till gubben Levison? Niece kanske. I alla fall icke
dotter.

S brjade han underska sina knslor fr den unga flickan. Krlek? Nej.
Hon var st, tilldragande, helt frn de tcka ansiktsdragen till den
lilla, pikanta foten -- det var allt.

ter stod den falske vnnen fr honom -- nej, ut i staden, fr allt i
vrlden ville han inte just nu trffa Cramer.

Och Wolfgang Schnitler begav sig ut i stadens vimmel.




KAP. IX.

_Bundsfrvanter._


Mtet klockan 5 fick ett lyckligare resultat n det fregende. Precis p
minuten stannade en automobil p den uppgivna platsen och en liten
behandskad hand vinkade t Wolfgang.

-- Till Treptow, beordrade Elli Zander, nr hennes kavaljer steg in.

Han sg frgande p henne.

-- Ja, svarade hon, vi resa till Treptow och vidare s lnge samtalet
varar. Kan ni tnka er en skrare plats n i en automobil, om man vill
tala i fred och ro?

-- Nej, medgav han, hrligt.

Han frgade henne om hennes stllning i Levisons hus, och hon svarade
honom, att hon var Simons systerdotter. Som helt ung hade hon blivit
fader- och moderls och Levison upptog henne d, som nkling och barnls,
i sitt hem. Hon beskrev sin morbror som en lsklig och nobel man, som
gjort allt fr henne. Hon var s rrande i sin beskrivning, att det
stack Wolfgang, att han snart mste gra mindre frdelaktiga avsljanden
om morbrodern.

Drp vergick Elli av sig sjlv till att tala om Cramer och hans
tilltag.

-- Jag utstr ej den mannen, frklarade hon. Det r ngot i hela hans
stt, som verkar frnsttande; han pminner mig alltid om en kall och
klibbig groda. Hans artigheter ro fadda och dumma. Jag kan ej begripa,
varfr han skall vnda sig till mig med sitt frieri. Jag har aldrig
uppmuntrat honom det minsta. Men han spekulerar vl p de pengar, han
tror, att jag fr rva efter morbror. Usch! Men nu till er och edra
angelgenheter, ljtnant Schnitler, vi ha sannerligen talat nog om mina.

-- Som ni vet, brjade Wolfgang.

-- Ja, vnta litet, avbrt honom frken Zander, jag skall bertta er, vad
jag redan vet om er, s fr ni fortstta.

Hon omnmnde nu, vad tidningarna redan meddelat om marsdonationen och om
hur hennes morbror trtt stdjande emellan med den mindre donationens
placerande p rtt man. Hon visade, att hon mycket vl begrep faran,
Wolfgang lpte att mista sina millioner, om gtan lstes.

-- S lngt knner jag allts allt, slutade hon, men om detta, att ert
liv svvar i fara, har jag ej minsta aning. Nu r jag idel ra.

Wolfgang visste ej, hur han skulle brja.

-- Frst en frga.

-- Var s god.

-- Det gller er morbror.

-- Ja -- vad mera.

-- Det jag nu skall bertta er, stller honom i en ogunstig dager.

-- Men vem har _rtten_ p sin sida? frgade flickan.

-- Jag.

-- Gott -- jag vill hra p.

-- Men kan ni giva mig ert heligaste lfte, att vad jag nu anfrtror er
stannar emellan oss, att ni ej upprepar en stavelse fr ngon.

-- Ja, om det ej skadar morbror.

-- Det gagnar honom, ty det frhindrar en dlig handling.

-- S lovar jag er heligt, att ej rja fr ngon, vad ni nu sger mig,
sade flickan och lade sin behandskade hand i hans.

-- Tack, frken Zander.

Wolfgang berttade nu allt han hrt.

Elli hrde p, d och d interfolierande med sm bemrkningar ssom h --
nej, vad sger ni -- nedrigt -- och liknande, och nr han slutat sade
hon:

-- Jag kan ej alls fatta detta. Morbror, som ej vill en katt ngot ont.
Skulle han vara inblandad i en s usel komplott?

-- Ja, det finns ngot, som heter affrsmoral, och det r en moral fr
sig sjlv, filosoferade Wolfgang. De prktigaste mnniskor falla
understundom offer fr den.

Elli Zander satt tyst en stund.

-- Och vad skall jag s hjlpa er med? Vill ni, att jag talar frnuft med
morbror och fr honom p andra tankar? frgade hon till slut.

-- Nej, nej, utbrast Wolfgang. Nej, vad jag menade r detta: Ni fr
frska att vinna er morbrors frtroende; rent av sagt spionera p honom,
s att jag kan veta, hur saken framskrider. Doktor Martini har ftt
kapital av er morbror till att frfrdiga vrldens strsta reflektor
eller vad det nu heter. Fr mig gller det att f veta, _var_ den skall
byggas.

-- Ah.

-- Ja. Anser ni, att det vore ett brott, om jag gjorde allt, som stode i
min makt fr att frstra denna apparat, som bygges i avsikt att totalt
ruinera mig?

-- Nej, icke under sdana frhllanden. Ni har ju kniven p er strupe.
Men -- en sak -- ni talade om en direkt livsfara -- vad menade ni med
det?

-- Jag menade nrmast, att om Cramer och Martini finge reda p, att jag
anar ngot om deras plan, skulle de finna det bekvmast att helt enkelt
lta mig frsvinna.

Flickan tnkte sig om.

-- Ja, ni har nog rtt, sade hon. Ja, ja. Jag ser nu, att jag mste
hjlpa er. Ni kan fullt lita p mig, ljtnant Schnitler -- ni skall f
alla de underrttelser, jag kan giva er.

-- Bundsfrvanter allts, sade Wolfgang.

-- Ja, bundsfrvanter, svarade flickan och rckte honom handen.

Automobilen frde de tv ter tillbaka frn frstaden till Berlins mera
trafikerade gator. Regnet, som under resan frn staden fallit stritt,
hade upphrt, och solen lyste frn en hg himmel.

-- Jag skall lta er hra frn mig, s fort ngot r att meddela, sade
Elli vid avskedet.

-- Hoppas att det blir snarast mjligt, svarade Wolfgang, i det han hll
hennes hand lngre n det strngt taget erfordrades.

Flickan rodnade och drog sig tillbaka.




KAP. X.

_Frsta steget._


Den tjugoriga Elli Zander lutade sig tillbaka i automobilen, efter att
hon beordrat chauffren att hlla ett par hus frn morbroderns. En ltt
rodnad frgade hennes kinder. Denna upplevelse var ny fr henne och gde
ett lockande behag. Det lg ngot pikant ver denna gemensamma hemlighet,
ngot oknt och tilldragande, tyckte hon.

Morbroderns plan att strta Wolfgang frefll henne avskyvrd -- hon
kunde ej riktigt stta sig in i den, men hon skyllde p affrsmoralen fr
att p ngot stt kunna frklara sig handlingen.

Och nu skulle hon brja behandlingen av Levison. Hon knde gott taktiken.
Hon hade anvnt den mnga gnger frr med gott resultat. Det var endast
att ltsa sig vara litet krasslig, strax blev gubben frvandlad till det
medgrligaste lamm -- hon kunde linda honom om sitt finger.

Hon brjade strax.

Men frsket slog alldeles fel. Levison kunde p intet stt frms att
yppa ngot.

Elli insg snart, att hr kunde hon arbeta med konstgjort illamende i
femtio r utan resultat; ngot annat och mera raffinerat mste
tillgripas.

Snart hade hon funnit en ny anfallsplan och Levison blev mycket frvnad,
d hans systerdotter en dag yttrade till honom:

-- Morbror. Jag r en allt fr onyttig samhllsmedlem.

Han sg upp smleende och frgade, vad hon menade, och om hon ej ansge
det vara alldeles nog, att hon med sin munterhet och lsklighet kastade
litet solsken ver hans annars s dsliga liv.

-- Det ena hindrar vl ej det andra, svarade flickan. Jag vill utfra
ngot i livet -- tjna pengar sjlv och nd vid sidan av detta vara
densamma fr dig, som du tycker, att jag r nu.

-- N, n, varfr icke? Har du ngot frslag? undrade morbrodern.

-- Ja, svarade flickan raskt, ja, jag har ett ypperligt frslag.

Levison sg frvnad p henne. Han anade redan en affr.

Elli fortsatte:

-- Jag vill bli astronom -- gna mig t upptckten av Marsgtan --

-- Hll, hll, vad menar du?

-- Jag vill lsa problemet, morbror.

Nu hade Elli berknat, att morbrodern skulle blotta sig -- sga, att
detta skulle hon ej bry sig om, ty det vore redan i grningen och
dymedelst hoppades hon lista ut ngot om hemligheten med doktor Martini
-- men nej. Intet sdant intrffade. Morbrodern tog henne blott leende
under hakan och sade skrattande:

-- Gr tu tet, min stumpa, gr tu tet!

Hon blev blossande rd. Det var s frdmjukande att vlva stora planer i
sin sjl och s nolens volens bli ansedd som en liten barnunge, att
trarne nstan kommo henne i gonen.

De bgge gingo som katten kring het grt och hemligheten, som de bgge
visste, ville eller kunde ingen av dem berra.

-- Gott, tnkte flickan, jag fr finna p en annan plan, och i hennes
livliga hjrna uppstodo samtidigt tvenne ider. Hon hade fresatt sig att
hlla sitt lfte till Wolfgang, och hennes misslyckande endast eggade
henne till ytterligare anstrngningar.

Den ena av planerna var att nrma sig Cramer fr att se, om hon av honom
kunde lista ut ngot av intresse. Cramer beskte ofta Levison och
underlt aldrig att efterhra frken Ellis befinnande.

Men det var, som hade alla makter sammangaddat sig mot Elli. Cramer var
som muren eller fr att anvnda flickans egna ord inte bara kall och
klibbig som en padda, utan lika tyst. Han kvker ett par platta
artigheter men tiger frresten.

Hon insg snart det fullkomligt fruktlsa i denna taktik.

P detta stt svann det en vecka -- det gick tvenne. Hon kunde ej meddela
Wolfgang ngot, ty intet hade ju hnt.

I alla fall snde hon honom en biljett, nr de fjorton dagarne frlupit.

I den sade hon honom, att hon frskt allt, men hittills misslyckats. Nu
hade hon endast en enda plan ofrskt -- den skulle hon realisera nsta
dag.

Wolfgang, som flera gnger om dagen vntade att hra ngot frn sin nya
bundsfrvant, blev stormande glad, nr biljetten med den knda handstilen
ntligen kom. Och fastn innehllet ej bragte honom ngra underrttelser
av vikt, gladde det honom drigenom, att det visade, att flickans
intresse fr honom var ofrminskat och levande. Han grep sig sjlv i att
kyssa den parfymerade lilla lappen och d han mrkte detta, ryckte han
till, halvt generad.

-- Vad nu? tnkte han, r jag p vg att bli frlskad! Det mste bestmt
knnas p det hr sttet.

-- Vad mnne hon menar med de sista orden: Ett stt terstr mig; det r
riskabelt, men jag tnker frska det i morgon. Jag undrar, vilken plan
hon nu lagt upp.

Det smickrade hans ffnga detta ord riskabelt, anvnt av en kvinna och
fr hans skull.

Och med drmbilden av den unga flickan hgrande fr sin inre syn,
slumrade han in.




KAP. XI.

_Stlden._


Hela nsta dag vntade Wolfgang p ytterligare besked frn Elli. Men
dagen frflt och intet hrdes av.

Cramer beskte honom och uttalade sin frundran ver, att Wolfgang
frefll s nervs.

-- Och detta just nu, bste vn, sade Cramer, just nu, nr allt ser ut,
att ordna sig fr dig p bsta stt.

-- Vad menar du? undrade Wolfgang.

-- Teorierna hava slutat att strmma in; Kuntze har ej p flera veckor
ftt ngot mera att svara p, tyckte Cramer.

-- Och -- drav sluter du?

-- Att det bsta hopp fr dig frefinnes -- det ser ut, som om marsgtan
fr alltid skulle frbli olst.

Wolfgang mste i sitt stilla sinne beundra denna kalle hycklares
frstllningskonst och spel. Vilken genompiskad sklm mste han ej vara.

Schnitler lovade att bttra sina nerver fr framtiden, solande sig i det
ljusa hopp, som vnnen Cramer ingt i hans sjl.

Dagen drp gick in med festlig sol p den halvklara himlen och Wolfgang
tnkte, att denna dag, som brjade s glatt som ett avbrott efter en lng
regnperiod, liksom var ett varsel om goda underrttelser. Med glatt mod
ppnade han sin morgontidning. Hans blickar gledo ver spalterna med
ledare, legala notiser -- halt, vad var detta -- _Den trdlsa
telefonen_, stod det med feta typer. _De tvenne enda existerande
exemplaren stulna. Grningsmannen frsvunnen._

-- Stopp, utbrast Wolfgang, den trdlsa telefonen -- jag tycker jag
minnes ngot om den. Jag har sett den en gng -- nr -- Ah -- jag minns
allt -- det var ju gubben Levisons stolthet -- den dr lilla apparaten,
han visade oss vid sitt besk hos mig.

Han lste artikeln:

-- I gr eftermiddag anmldes till detektiva polisen, att den bekante
uppfinnaren Willson frlorat en synnerligen kostbar apparat -- hans
senaste uppfinning, den trdlsa telefonen. Herr Willson bar bestndigt
denna apparat, som r mycket liten, p sig. I gr bar han den som vanligt
i sin ytterrocks innerficka. Han fick ej p hela frmiddagen tillflle
att anvnda den och p eftermiddagen, nr han ville framtaga apparaten ur
fickan, var den frsvunnen.

Man skulle vara frestad att antaga, att detta endast vore en ren
tillfllighet -- att Willson rkat tappa instrumentet p ett eller annat
stt -- men ett par timmar senare anmldes ett nytt brott -- maken till
Willsons telefon hade ocks stulits. Det existerar blott tvenne apparater
i vrlden -- uppfinnarens egen och dess fullstndiga like, som inkpts av
bankir Simon Levison och i vars go den hittills befunnit sig.

Bgge dessa oersttliga apparater ha i gr eftermiddag eller middag
stulits och det besynnerliga r, att Willson i gr middags avlade ett
besk just hos Levison. Man skulle kunna frmoda att stlden begtts
drstdes, medan Willsons ytterrock hngde i tamburen. Men en noggrann
husunderskning hos Levison har ej bragt ngot i dagen. Betjnten, som
vistades i tamburen, dr verrocken hngde under Willsons besk inne hos
Levison, frskrar, att ingen frmmande person synts till, och betjnten
sjlv r hjd ver alla misstankar.

Willson kan ej frskra, om apparaten just i det Levisonska huset blivit
stulen, men att hr freligger en kombination, tycks vara givet.

Det uppstr nu en frga: Motivet till stlderna.

Om en konkurrerande uppfinnare velat bemktiga sig telefonapparaten fr
att studera dess tillverkningsstt och konstruktion hade det ju varit
tillrckligt, att stjla _den ena_ av de alldeles likadant konstruerade
apparaterna och icke utstta sig fr risken av upptckt genom att
bemktiga sig ven den andra. Detta motiv kan sledes med ens frkastas.

Troligare frefaller det antagandet, att tjuven har fr avsikt att
stadkomma en spioneringsanordning. Man tnke sig nmligen, vilka
mjligheter den trdlsa telefonen ppnar fr sdant. Den ena lilla
apparaten anbringas osedd i det rum, varest ett konspirerande samtal
pgr -- den andra befinner sig i avlyssnarens rum. Denne senare kan d
hra varje ord, som konspiranterna yttra -- sjlv osedd och oanad.

nnu ett antagande kan gras, det nmligen, att tjuvarne ro _tv_
uppfinnare, som oavhngigt av varandra och av en ren hndelse rkat att
stjla var sin apparat ungefr samtidigt.

Saken r verlmnad till en av vra mest framstende detektiver till
vidare utredning.

Wolfgang drog en djup suck.

-- Aha -- tnkte han, _detta_ var hennes plan. _Hon_ r det, som tagit de
bgge apparaterna -- den ur Willsons rock var det ej svrt att tillgripa
och i morbroderns bibliotek gr och kommer hon ju som hon vill.

Men s kom samma frga fr honom, som den, som framkastats av
tidningsmannen: motivet -- motivet som drivit _flickan_ till handlingen.
Kunde hennes intresse fr honom vara s stort, att hon vgade en sdan
sak fr hans skull? Kanske -- i hennes biljett stod ju ordet riskabelt
alldeles tydligt. Men d mste intresset hava vergtt till ngot mera n
blott hjlpsamhet -- ja, hon mste ju lska honom.

Och med detsamma han tnkt tanken, gick det som en sllhetsrysning genom
hela hans varelse. En sdan kvinnas krlek -- en kvinnas, som kunde vga
sdana medel -- det mste vara ngot som ej beskrdes varje man.

Wolfgang frstod fr en gngs skull jesuiternas ndamlet helgar
medlen, och han beundrade det mod, den unga flickan mste ga fr att
kunna beg en handling, som denna.

Han gick i en oerhrd spnning hela dagen och vntade p underrttelser
frn henne -- antingen att hon lyckats uppspra ngot -- ty det var ju
klart, att det var avsikten med telefonerna -- eller, vad vrre vore, att
hon ertappades och finge utst obehag.




KAP. XII.

_Det mystiska paketet._


Som en frlsande tilldragelse mitt i hans oro anlnde nsta dags
frmiddag ett brev frn frken Elli Zander. Det var kort och rakt p sak
och innehll endast en uppmaning till Wolfgang att liksom frra gngen
mta henne  uppgiven plats, dit hon skulle komma i automobil samma dag.

ter mttes de tv och ter stlldes frden till en av frstderna, men
denna gng hade vdrets ombytliga makter gynnat dem. Det var ett hrligt,
solbestrlat hstlandskap, som utbredde sig genom automobilens fnster.
Men ingen av dem hade tid eller lust att hngiva sig t utsikten.

Wolfgang sg p sin reskamrat, deras gon mttes och i den blicken visste
bgge, att de tillhrde varandra.

Den unge mannen fattade flickans hand.

-- Tack, sade han.

Detta handtryck var liksom damluckans regel -- det drog ifrn
frdmningen och fldet -- ordfldet slpptes ls. Elli brjade sin
berttelse.

-- Ni har vl sett i tidningarna?

-- Ja, och jag anar, att ni str bakom.

-- Jag gr det -- om n ej p det stt, som tidningarne bertta eller
antaga.

Wolfgang sg upp frvnad.

-- Huru?

-- Ja, gissa ni. Jag har telefonerna -- jag har sjlv tagit dem, men ej
stulit dem.

-- Men taga och stjla r vl detsamma?

-- Nej -- det kan vara en himmelsvid skillnad p de ordens betydelse.

-- Har ni lnt dem d? undrade Wolfgang.

-- Nej, jag vill bertta er, hur allt gtt till. Min morbror var alldeles
omjlig att f till att omtala ngonting. Herr Cramer likas -- --

-- Cramer?

-- Ja -- jag ltsade, som vore jag honom gunstig.

-- Den skurken --

-- Ja, ni kan tro, att det kostade p. Men lt mig fortstta. Intet
lyckades och jag hade mitt lfte till er att frska allt. Det var d jag
kom att tnka p telefonerna. Nu r det s, ser ni, att allt skall vara
_affr_ fr morbror Simon. Nvl, jag fick lista ut ett stt, varp jag
kunde f fatt i telefonerna fr att med dem spionera ut morbror -- ett
stt, som samtidigt var en affr fr honom.

-- Ja, men det r vl alldeles otnkbart! utbrast Wolfgang.

Elli smlog slugt.

--  -- kvinnans list, vet ni, vergr och s vidare, skrattade hon. Jag
fann sttet.

-- Att komma ver telefonerna, s att det verkligen blev en frdel drmed
fr er morbror?  -- ni skmtar bara, sade Wolfgang.

-- Nej, affrsanlag ligga nog i slkten, antager jag, upplyste frken
Zander. Jo, jag sade s hr till min morbror: -- Det r ju du och Willson
som ga den trdlsa telefonen, sade jag. -- Ja, svarade han. -- Men den
affren tycks ej g framt, fortsatte jag. -- Nej, medgav han. -- Vet du
felet? frgade jag. -- Nej, p min ra, svarade morbror. -- Fr litet
reklam, sade jag. Tror du det? Vi kunna ju ej nnu brja med annonser,
invnde han. Jag sade honom d min plan.

-- N? undrade Wolfgang i spnning.

-- Vi arrangera en stld, freslog jag, fortsatte den unga flickan. Min
morbror sg skarpt p mig och sade: -- Idn r helt enkelt syperb, min
flicka. S sg han nnu skarpare p mig och yttrade: -- Alla tidningar
skola g i fllan -- prktigt -- de komma att skrika om den oersttliga
frlusten, den geniale Willsons hrliga uppfinning -- ja, min flicka,
idn r briljant -- en sjudundrande reklam.

Wolfgang satt alldeles hpen.

-- Och sedan? S fick ni telefonerna?

--  nej, skrattade flickan, s ltt gick det nd inte. Min morbror sg
nnu mycket, mycket skarpare p mig, s skarpt, vet ni, att jag _knde_
hur hans blick trngde rakt in i min sjl och s frgade han: -- Vilket
_motiv_ har du fr att komma med detta frslag. -- Att svara, att det
endast var min krlek till honom som morbror, hade ej passat -- jag
svarade: --  -- det r kanske dumt, men det r ett par vninnor, som jag
grna ville spionera litet p. Han hytte t mig med fingret och sade: --
Du lilla skojare! Men hur det var, gick han in p frslaget och Willson
visade sig ocks alldeles frtjust ver detsamma.

-- Och s fick ni telefonerna? Jag mste sga det samma som er morbror:
Ni lilla skojare!

Flickan skrattade.

-- Ja, svarade hon, jag fick dem. Den ena listade jag upp p min morbrors
hgsta bokhylla i biblioteket -- den andra tog jag in i mitt rum. Och i
gr --

-- N -- i gr? undrade Wolfgang.

-- I gr satt jag hela tiden uppe p mitt rum -- jag hade migrn.

Wolfgang skrattade.

-- Och resultatet? frgade han. Lyckades ni att uppspra ngot?

-- _Allt_, svarade flickan.

Wolfgang blev s hpen, att han spratt upp.

-- Vad? Verkligen!

-- Som jag sger. Doktor Martini och Cramer kommo p besk till morbror.
Den telefonen r en underbar uppfinning -- jag hrde mycket tydligare i
den n i en vanlig telefon med trd -- r inte det besynnerligt?

-- Jo, medgaf Wolfgang. Och vad hrde ni?

-- Platsen, tiden, alltsammans.

-- Och var skall den underbara spegeln byggas?

-- P en liten  ej lngt frn Korsika, svarade flickan. n beskrevs av
doktor Martini som liten och obebodd.

-- Obebodd dr nere, det var underligt.

-- Ja. Det tyckte morbror ocks.

-- Och vad berodde det p? Nmnde han ngot om det, den dr Martini?

-- Ja. n r vulkanisk och intet vxer p den.

-- Och den heter?

-- Salpiso, svarade flickan och ppnade sin handvska. Ur denna framtog
hon ett sammanviket papper och rckte Wolfgang det.

-- Jag kan stenografi, upplyste hon. Jag nedskrev allt stenografiskt --

-- Men jag har ej lrt --

-- Det gr intet, detta r omskrivet p vanligt sprk. Var s god, dr
finner ni alla detaljer --

--  -- frken Zander, sade Wolfgang, i det han mottog papperet, jag r
er stor tack skyldig. Jag vet ej hur jag skall kunna tacka er nog.

-- Vad det betrffar, svarade flickan raskt, s r den enda tack jag
begr, att ni reder upp den hr hrvan, s att morbror ej begr denna
avskyvrda handling.

Hade automobilen i detta gonblick krt ned i en avgrund, kunde dess fall
dock ej blivit s stort som Wolfgangs nedstrtande frn hjderna vid
dessa ord. Hela teorin om att det var fr _hans_ skull, flickan offrat
och vgat s mycket, ramlade. Det var fr att rdda morbrodern, hon gjort
allt. Nja -- vad kunde han mera begra -- intet. Men nr en man sras i
sin mmaste punkt, ffngan, tappar han som regel alldeles den trd, som
hans logik och annars klara tankegng spnner mellan orsak och verkan.
Med f ord, denna trd, som frr lett honom, frlorar bgge hllpunkterna
och mannen trasslar in sig i hrvan.

Elli Zander var mnniskoknnare. Hon mrkte, att ngot, ett eller annat,
srat Wolfgang. Denne blev med ens tyst och sluten och den sorglsa,
glttiga blicken syntes ej mera i hans gon. Men den unga flickan var
ven ngot mera n blott och bart mnniskoknnare. Hon var klok. Och
drfr ltsade hon om intet utan fortsatte samtalet enkelt och okonstlat.
Men hon bytte om samtalsmne; hon brjade att tala om den hrliga natur,
de just reste igenom.

-- Se, se, sade hon och pekade upp mot en kulle, dr uppe mste det vara
en hrlig utsikt.

Wolfgang sg i den angivna riktningen.

Det var en s, trdbevuxen och i hstens rika frger. Lngst uppe p dess
krn lg ett litet, inbjudande vrdshus --

En pltsligt tanke skt igenom Wolfgang.

-- Vi resa dit och vila oss ett slag, freslog han, och d Elli nickade
samtyckande, gav han chauffren order om att kra upp p kullen.

De stego ur automobilen vid vrdshusets trdgrdsport och Wolfgang bjd
flickan sin arm. I det de nrmade sig huset slet Elli sig ls med ett
utrop och skyndade tillbaka till kdonet. Wolfgang sg frundrad efter
henne.

Han sg, hur hon steg in i automobilen, bjde sig ned och upptog ett
paket, med vilket hon snabbt tervnde.

-- S, viktigt? undrade Wolfgang leende, betraktande paketet.

-- Ja, mycket -- fr er.

-- Fr mig?

-- Ja, fr framtiden.

-- Jag frstr icke.

-- Det r de tv telefonerna, svarade flickan. Tnk, om de stulits.

Vid de sista orden mste Wolfgang smle; de stulna telefonerna finge ej
stjlas.




KAP. XIII.

_Doktorns plan._


Det kom ter en varm blick i Wolfgangs gon, nr han hrde Ellis
resonemang om, att hon rddat telefonerna, och d hon rckte honom
paketet med orden:

-- Akta dem som er gonsten, de kunna komma vl till pass, sg han p
henne med en vrme och knsla, som gjorde, att den unga flickan
instinktivt ryckte till.

Hennes stt blev pltsligt reserverat -- det var, som anade hon, att
Wolfgang mjligen skulle sga ngot, som hon ej alls ville svara p under
de nrvarande pinsamma omstndigheterna.

De drucko ett glas vin p vrdshuset och Ellis yrkade p, att hennes
notater skulle genomgs.

--  -- det hinna vi alltid med, svarade Wolfgang, lt oss nu njuta av
detta flyktiga gonblick i den hrliga hststmningen.

-- Nej, svarade flickan bestmt, det r viktigare, att vi tala om edra
affrer.

Wolfgang betnkte sig. Ja, naturligtvis hade hon rtt. Han fann sig sjlv
taktls -- fr henne var det ju morbroderns ra det gllde. Och vad stod
ej p spel fr Wolfgang sjlv!

Han vecklade upp papperet.

Hela arket var fyllt av hennes vackra handstil.

-- Nu vilja vi g igenom detta punkt fr punkt, sade hon.

-- Vnta, ett ord frst, bad Wolfgang.

-- Vad d? undrade Elli.

-- Jo, sg mig en sak. Om jag nu behller telefonerna fr att en gng
kunna anvnda dem i spiontjnst p Martini eller ngon hans like -- kan
ej d ni rka ut fr obehag nu?

--  -- ni menar fr min morbrors skull? Att han skulle frga efter
telefonerna?

-- Ja, just det.

-- Det har ingen fara. Jag har _ftt_ dem, de ro min egendom.
Uppfinnaren, som ju knner deras hemlighet, r nu sysselsatt med
fabrikation av mnga flera och som ett slags betalning fr min goda
reklamid fick jag dessa tv i present av morbror.

-- Gott -- lt oss d se p edra notiser. Allts bygges den underbara
spegeln p den lilla vulkaniska n Salpiso. Det tycks ni ha skrivit hr,
ser jag.

-- Stmmer, svarade flickan i fullstndig affrston, och hennes frra,
otvungna stt tervnde mer och mer.

Wolfgang lste:

-- Den underbara spegeln frfrdigas s, att en stor bytta -- --

Han sg upp.

Elli rodnande.

-- Ja, bytta -- -- stammade hon.

-- Sade Martini bytta? undrade Wolfgang.

-- Nej, han sade ngot som jag ej begrep. Men morbror frgade honom s
hr:

-- Det blir vl som en stor bytta? och drtill svarade doktorn:

-- Precis det, ja.

-- Gott, sade Wolfgang. Inte begriper jag detta, men lt oss fortstta --
bytta -- ja -- att en stor bytta fr notera --

-- Rotera, rttade flickan.

-- Bra, en stor bytta fr rotera -- om sin axel i horizontalledet. Byttan
fylles av ett segt material och vid rotationen slungas detta mera och
mera uppt byttans kanter, ungefr, som nr man rr i en kaffekopp --

-- Stopp, utbrast Wolfgang -- ordet kaffekopp drogo hans tankar till den
mystiska P. B. Z. -- vem sade ordet kaffekopp?

-- Cramer, tror jag. De talade s lrt, att jag mste nedskriva det, som
jag lttast frstod.

-- Frn det ena till det andra, frken Zander, inskt Wolfgang. Hrde ni
dem nmna orden P. B. Z?

-- Ja, jag hrde det.

-- Och vad sades om dem?

-- Det var visst en pseudonym?

-- Ja.

-- Som framstllt en marshypotes, tror jag.

-- Javisst.

-- Jo, nu minns jag. P. B. Z. har givit sig tillknna -- och -- kan ni
tnka er -- det var en gammal dam.

-- Ja, det trodde vi --

-- Vilka vi?

-- Min fre detta vn Cramer och jag -- hon poetiserade ver en kaffekopp
och blommor i Arabien och tusensknor p himlens bla ng och allt vad
det nu var. Vi kommo d till den vertygelsen, att P. B. Z. var en
kvinna -- och vrt antagande har ju nu besannat sig.

-- Aha, sade flickan. Stackars kvinnor. Vi f d sannerligen skulden
jmt, nr det talas om kaffe.

Wolfgang skrattade och lste vidare. Ellis uppsats var rtt barnsligt
framstlld, men just drfr blev den lttare frstelig, n om hon
skulle hava valt de stenografiska uttrycken fr doktor Martinis
frklaringar. Hon hade hllit sig mera till morbroderns och Cramers ord
och drfr ftt allt s allmnfattligt.

-- Kaffekopp -- kaffekopp -- jas, hr r det, sade Wolfgang. Genom denna
rotation blir den sega massans yta buktig, den tager formen av en konkav
yta. Byttan gres tjugo meter i diameter och sttes i rotation medelst
maskinkraft. Nr den konkava ytan danat sig bestrs den med ett pulver,
som r ledande fr elektriciteten och drp infres i hligheten --
vilken hlighet? undrade Wolfgang.

-- I den dr hligheten, frstr ni.

-- Nej.

-- I den konkavitet, som bildas i byttan, upplyste flickan.

-- Javisst -- gott -- infres i hligheten en lsning av ett silversalt.
Elektrisk strm pslppes och hrigenom utflles silvret p det ledande
pulvret. Det ger rum samma process som vid galvanisk -- vanlig --
frsilvring. Den konkava ytan blir efter en tid speglande blank av silver
-- den underbara spegeln r bildad i all dess konkava glans.

-- Jaha, detta begriper jag, men vad vill han med en konkav jttespegel?
Inte kan han se Mars genom den? inskt Wolfgang.

-- Just det samma sade min morbror ocks.

-- N.

-- Ls vidare, fr ni se, vad Martini svarade, genmlde flickan.

-- En konkav spegel r just betingelsen fr en god astronomisk reflektor,
lste Wolfgang. Herschels stora reflektor hade emellertid endast en
diameter av tv meter, denna av tjugo. Dess kraft r sledes fabelaktigt
stor. Fr att se bilden av den frstorade planeten mste en ballong
captif anordnas, frn vilken man vid tillrcklig hjd kan se ned i den
underbara spegeln.

Wolfgang tystnade.

-- N? frgade Elli.

-- Jag begriper inte det dr med ballongen, svarade han.

-- Uppriktigt sagt, inte jag heller, medgav Elli.

-- Men frklarade ej doktorn, vad han menade? Frgade ej er morbror honom
om den saken?

-- Jo, men Martini bara talade om distans och focus och brnnpunkter och
allt vad det var.

-- Ni skall se, att detta med ballongen skall svara till ett hgt rr
eller sdant, tyckte Wolfgang.

-- Ja, det mste vara ngot sdant, svarade flickan, ty inte kan
ballongen endast vara fr deras hga nje -- --

-- Nej, den r nog ndvndig, medgav Wolfgang.

Wolfgang vnde bladet.

-- Jas, sade han, notaten ro slut. Men detta r ju alldeles
tillrckligt. Nu vet jag alltsammans.

-- Och vad tnker ni gra? undrade Elli.

-- Ja, det r ju alldeles omjligt att sga. Nr tror ni att Martini
brjar?

-- Antagligen alldeles strax. Morbror har ju slppt till dessa
syndapengar -- tyvrr.

Wolfgang suckade.

-- Ja, detta ser hopplst ut, sade han. Den dr underbara spegeln kan nog
upptcka Mars' sanna natur och d r jag sld.

-- Ses, svarade flickan, friskt mod bara. Allt detta mste bringas p
skam -- min morbror fr ej hava detta p sitt samvete -- och ni skall
hava edra rttmtiga millioner. Men vi hava ju tiden fr oss och vi bliva
vl som frr bundsfrvanter? tillade hon och sg frgande p honom.

-- Tack, ni vill? sade Wolfgang glad.

-- Ja, svarade flickan och rckte honom sin hand. Ni skall se, att vi
finna ut ngot -- det r jag sker p -- hittills har ju allt gtt s
bra.

-- En sak, sade Schnitler, vad sade doktor Martini om tiden?

-- Vad menar ni?

-- Jo, nmnde han intet om, ifall det var skert, att hans underbara
spegel skulle bli frdig fre den bestmda tidens utlopp?

-- Nej, det hrde jag icke ngot om. Den saken hava de vl antagligen
frut underhandlat om och det r vl ganska skert, att ej morbror skulle
gtt med p den, om ej den sidan av anslaget varit klar.

-- nej, ni har nog rtt, medgav Wolfgang. Vi hava sledes nu icke stort
mera n ett och ett halvt r p oss.

-- Nej, och knappast det en gng. Vad mnar ni gra? upprepade Elli nnu
en gng sin frga.

Wolfgang fick en pltslig id.

-- Jag reser till Salpiso, svarade han.

-- Men ni blottstller er, utbrast flickan. P vilket stt vill ni komma
i frbindelse med doktorn?

-- Som arbetare mjligen, svarade Wolfgang.

-- Ni -- arbetare? nej --

-- Jo, jag kan allt -- jag vill rdda min frmgenhet och s r det nnu
en sak, som driver mig -- Elli -- han fattade hennes hand.

Hon drog med milt vld handen till sig.

-- Nej, vad tnka vi p, sade hon, klockan r mycket -- jag mste fara
hem, och hon reste sig hastigt. Glm fr all del inte paketet, tillade
hon.

-- Omjligt att komma till ngon klarhet angende hennes knslor fr mig,
tnkte Wolfgang, d han hjlpte den unga flickan upp i automobilen.




KAP. XIV.

_Studier._


F dagar senare sade Cramer till sin vn ljtnant Wolfgang Schnitler:

-- Jag mste fretaga en liten resa.

-- Jas, bste vn, vart d? undrade Wolfgang. Du lmnar mig d i
sticket? Tnk om ngot viktigt intrffar under din frnvaro.

-- , det tror jag knappast, svarade Cramer, och vad resans ml
betrffar, s gller det en skogsaffr i Ryssland -- jag mste
personligen vara nrvarande fr att vervaka, att allt gr rtt till,
frstr du?

-- Och din adress? frgade Wolfgang, som fr sig sjlv tnkte, att det
var nog alls inte Ryssland Cramers affrsresa gllde.

-- Adressen blir s obestmd, svarade Cramer. n hr, n dr i skogarna.
Det r fr Simon Levisons rkning jag reser. Vet du vad -- om du skriver,
s adressera breven till honom -- han vet alltid, var jag lttast
trffas.

-- Gott, svarade Wolfgang och nskade Cramer lycklig resa. --

Wolfgang Schnitler var sysselsatt med att lgga en omsorgsfull plan fr
sitt angrepp p doktorn. Han ville nnu vnta ett par veckor, innan han
reste till Salpiso eller dess nrhet. Det var ju hgst troligt att
Martini, innan han kunde skrida till sjlva arbetet, mste hava en hel
del frberedelser att trffa. Det var ju alltid fallet med varje nytt
arbete.

Detaljer i planen funnos nnu ej. Men i stora drag ville han, nr tiden
kom, p ett eller annat stt sjlv frst taga den dr titten i den
underbara spegeln.

Det var en mycket enkel plan -- lyckades den, s var ju allt vunnet --
men _hur_ skulle han genomfra den? Ja, det fick gonblickets ingivelse
avgra.

Emellertid frstod han mycket vl, att det, att se Mars frstorad i den
underbara spegeln, dock ej skulle stta honom, en lekman, i stnd till
att uppstlla ngon teori alls om planeten. Ergo mste han hava en
frtrogen -- en duktig astronom. Icke frr hade den tanken gripit honom,
innan han satte sig i frbindelse med kandidat Kuntze, den enda astronom
han knde.

-- Om han kunde f ett samtal med herr Kuntze i eftermiddag?

-- Nej, tyvrr, herr Kuntze var upptagen, men i morgon.

Just d kom han att tnka p, att han ju borde meddela sin bundsfrvant
om sitt steg och inhmta hennes rd. Han snde en biljett till frken
Elli. Han freslog ett mte samma eftermiddag.

-- Nej, sade hon, d hon ftt del av planen med Kuntze. Nej, ingen
frtroendeman --

-- Men --

-- Nej, det r ytterst riskabelt -- nej, ni br handla sjlv och ej
blotta er hemlighet fr ngon.

-- Men ni frstr -- jag r ej alls astronom -- Kuntze vntar mig --

-- Gott, s fr ni _bli_ astronom. G till Kuntze i morgon och uppgiv som
ert rende, att ni nskar att stta er in i astronomins allmnna grunder
--

-- Jag r ju ej alls matematiker, invnde Wolfgang.

-- Men det var ju ej heller er farbror. Han var lekman som ni, och dock
hoppades han ju att kunna uppstlla en verklig acceptabel marsteori,
invnde den unga flickan.

-- Ja, det har ni ju rtt i -- gott, frken Zander, jag fr frska.

-- Och nr reser ni till Korsika?

-- Om ett par veckor.

-- Aha -- d har ni ju tid p er -- och sedan fr ni studera p egen hand
dr nere.

-- Javisst.

-- Har ni ftt ngon klarhet ver ballongen? undrade Elli.

-- Ballongen, som Martini skall anvnda fr att se i den underbara
spegeln, menar ni?

-- Ja, just den.

-- Nej, svarade Wolfgang, jag har nnu ingen annan frklaring n den vi
talade om.

-- Jag har kommit att tnka p en sak, ljtnant Schnitler, sade flickan.
Om nu doktor Martini behfver en ballong captif fr att kunna stiga s
hgt ver spegeln, att han just drifrn kan se frstoringen skarpast --
s fljer drav, att ven ni mste uppstiga till samma hjd fr att se
lika gott som han -- har ni tnkt p det?

-- Nej, sannerligen, svarade Wolfgang, i det han inom sig undrade, om ej
detta resonemang i hg grad motstrede pstendet om, att kvinnan r s
ologisk -- i alla fall var Elli i besittning av slutledningskonstens
gva.

-- Och inte torde ni heller osedd f lov att placera en annan ballong
captif p den lilla Salpiso n.

-- Naturligtvis icke, svarade Wolfgang. Ja, detta var frtvivlat. S fr
jag lta hela den hr historien fara.

-- Fara? Vad menar ni. Nej, ljtnant Schnitler -- men, tillade hon, jag
mste sga att ni r alldeles ovanligt opraktisk.

-- Ja, medgav Wolfgang, jag r nog det; jag har aldrig varit van vid att
tnka sjlv. Alltid har jag, som den antagne rike arvingen, haft allting
klart och redo fr mig. Jag misstnker, att detta blir allt fr invecklat
fr mig att reda ut.

-- N, som bundsfrvant fr jag vl hjlpa er --

-- Ja, det r just det, som r det frtvivlade.

-- r det? skrattade flickan.

-- Ja. Ser ni, det r ngot visst frdmjukande fr en man att knna sig
liksom st under en kvinna i ngon riktning.

-- Ja, men det mste mannen jmt gra, svarade flickan. I tlamod, i
frsakelser, i att vaka vid en sjukbdd, i -- --

-- Javisst, men nd, ser ni, och s drtill just ni, om det vore en
annan n ni -- och Wolfgang fick en gldande blick i sina gon.

Elli skrattade och skmtade bort det, som hon anade skulle bryta fram p
den frlskade unge mannens lppar, och, som hon ej alls ville hra just
nu, innan allt var klart.

-- Nej, men vi kommer ju alldeles bort frn ballongen, avbrt hon drfr
Wolfgang. N, gott. Vill inte berget g till Muhammed, s fr Muhammed g
till berget -- _ni mste lra er att flyga_.

-- Huru!

-- Jo, det mste ni.

Wolfgang var ej s frundrad ver det, _att_ han skulle lra sig flygning
som fast mera ver, att Ellis s med ens hade trffat huvudet p spiken,
ty flygning var r 1950 en vanlig sport och aeroplanmotorernas pris hade
sjunkit ofantligt. Olyckstillfllen frekommo endast sllan, s hade
skerhetstgrderna utvecklats. Allt som hette fara undanrjdes nu fr
tiden automatiskt. Det stod med ens klart fr honom, att med ett aeroplan
skulle han fullstndigt behrska den underbara spegeln -- det gllde
blott att passa p det rtta gonblicket.

Kandidat Kuntze frklarade sig villig att undervisa Wolfgang i
astronomins frsta grunder och de kommande fjorton dagarna anvnde
ljtnant Schnitler till studier av i synnerhet vrt eget planetsystem;
som en ironi av det blev det frn sin onkels fr detta observatorium,
som Wolfgang gjorde sina frsta utfrder i den bla etern genom linser
och tuber.

Han utsg ven vid Berlins flygskola ett ypperligt aeroplan, vilket han
inkpte och beordrade att sndas till den lilla platsen Porto Vecchio p
Korsikas stkust.

Men hans studier strckte sig ven frutom till astronomi och aviatik
till ett tredje flt: telefonen, den trdlsa telefonen.

Hans telefoner mste ju underskas, han knde sig tvungen att knna deras
hantering fr olika avstnd.

Och s brjade han med att placera den ena i betjntens kammare, utan att
denne mrkte ngonting. Sjlv satt han i sitt rum och avlyssnade ljuden
frn betjntens rum.

Inte ett ljud frnams.

-- Omjligt, tnkte Wolfgang, han fick ju lov att taga en god vn p
besk i afton. De kunna vl ej sitta tysta som trpinnar.

Fr skerhets skull kallade han sin betjnt till sig genom en ringning.

Jo, d, de voro ej mindre n tre stycken p rummet.

Wolfgang instllde telefonen nyo och efter lng tids skruvning fram och
tillbaka hrde han ntligen rster i den lilla apparaten.

Det var betjnten, som talade:

-- N va' tycks, sade denne herre och smackade med tungan, r inte vinet
frtrffligt.

-- Jo, det skall gudarna veta, svarade en annan stmma, och den tredje
infll:

-- Har han rd till s dyra saker, din Schnitler?

-- Tja, svarade betjnten, min herre lever faktiskt p sina skulder. Och
han nekar sig sannerligen min hatt -- ingenting. Men, mina vnner, om ett
par veckor reser han bort -- jag blir ensam herre p tppan hr, d skall
det levas livet.

-- Aha, tnkte Wolfgang, det tror jag vi stta p fr, min gosse. Se dr,
telefonernas ovrderliga nytta redan bevisad.

Efter att ven hava hrt de bgge andra ganymedernas hgljudda jubel
ver den hrliga framtidsutsikt, som hans betjnts ord hade framkallat,
avstngde Wolfgang telefonen.

Han provade den sedermera p alla tnkbara olika avstnd och alltid med
gott resultat.

Och nr tiden var inne, bjd han sin kvinnliga bundsfrvant farvl, sade
upp sin flotte betjnt, packade ned sina Flammarion och andra populra,
astronomiska bcker samt vnde Berlin ryggen.




KAP. XV.

_P Korsika._


Wolfgang Schnitler knde sig som en annan mnniska, spnstig,
levnadsfrisk och viljestark dr han frdades sderut.

Och nr han i Nizza gick ombord  den paketngare, som skulle fra honom
till Korsika, var han alldeles sker p tv saker. Den ena var, att han
lskade Elli Zander p allra fullaste allvar, den andra, att han skulle
lyckas i sitt frehavande.

Till operationsort hade han ej valt Ajaccio p Korsikas vstkust och
belgen ganska nra n Salpiso, varest doktor Martini arbetade, utan den
lilla staden Porto Vecchio, belgen p stkusten.

Hrigenom ansg han, att han befann sig tillrckligt nra platsen fr
observationer och besk i sitt aeroplan och att han samtidigt var fri fr
alla eventuella misstankar att hava ngot intresse av doktorns
fretagande p ns andra sida.

Det anskaffade aeroplanet var ett hydroplan, det steg upp frn
vattenytan och dalade p vattnet, varfr hans flygfisk var alldeles
oberoende av landjordens beskaffenhet.

I Porto Vecchio vckte frmlingens ankomst ej synnerligen stor
uppmrksamhet.

Den ensamme, tyste unge mannen, som hyrde sig en liten stuga vid
stranden, ett stycke utanfr stadens hank och str, bekymrade ingen sig
om, och nr han brjade med sina hydroplanflykter, sgos de visserligen
under de frsta dagarna med ett visst intresse av befolkningen, men redan
efter en mnads tid brjade detta intresse att dala och efter en tid
fste ingen sig drvid.

Wolfgang hade vntat p detta gonblick -- han var nu acclimatiserad.

Det var p detta tidskede han med bt begav sig till Ajaccio p Korsikas
vstsida mitt emot Salpiso.

Dr kldde han om sig och lmnade obemrkt staden, frkldd till
arbetare.

Den ena av telefonerna vilade i hans ficka.

Med sina branta ogstvnliga klippor steg den lilla n Salpiso upp ur det
bla Medelhavet, nr han i en fruktgaleas nrmade sig denna Martinis
hemlighetsfulla arbetsplats.

-- Ett idealsamhlle fr ett sdant gra som hans, tnkte Wolfgang, dr
han stod p dcket, brun av solen som en sydlnning.

Och nr bten gjorde land, och han sprang upp p stranden, mrkte han
nnu mera, hur svrtillgngliga de branta klipporna verkligen voro.

En uppsyningsman hindrade honom att g lngre.

-- Vad vill ni? frgade han.

-- Ska arbete, svarade Wolfgang p tyska.

-- Det behvs ej flera arbetare, svarade vakten.

Wolfgang stod handfallen.

-- Jag hrde, att hr ute mjligen kunde finnas plats fr en duglig
arbetare, sade han till slut. S jag beslt att frska. Jag har varit
utan arbete i tv mnader, slt han.

Vakten sg p hans hnder. Dessa hade Wolfgang glmt att maskera -- fina,
vita och aristokratiska stucko de av mot den slitna drkten. Wolfgang sg
blicken och frbannade sin vana att flyga i handskar, annars skulle
hnderna nu hava varit lika brynta som hans ansikte.

Men i det kritiska gonblicket fick han en id.

-- Ja, sade han och visade fram sina hnder, s hr blir man av
overksamhet.

-- Carramba, sade vakten, arbete och arbete. Vilket slags arbete kan ni?

ter en frtvivlad situation. Det, att man mste vara specialist, hade
Wolfgang alldeles glmt. Nu voro goda rd dyra. Vad var det fr slags
arbete, som den underbara spegeln behvde? undrade han tyst fr sig
sjlv. Och s skyndade han sig att sga:

-- Jag r elektriker.

Vakten sg p honom.

-- Ni kan ju frska, sade han, jag tror, att en sdan behves. G rtt
upp hr och s till vnster. Dr finner ni kontoret.

Wolfgang drog en lttnadens suck och skyndade sig uppfr en smal gngstig
mellan de skrovliga klipporna.

Snart ndde han krnet. Innanfr ppnade sig en vidstrckt hjdplat
alldeles slt och jmn.

-- En ypperlig byggnadsplats, tnkte Schnitler.

Han sg staplar av brder, vldiga hgar av jrnpltar hr och dr och
mitt p sltten brjade den stora byttan att resa sig. Det var en stor,
rund skiva, runt omkring omgiven av en vgg av ungefr manshjd.

-- Bytta, tnkte Wolfgang. Det passar egentligen icke -- en djup
tallrik, passande fr en jtte, vore mera slende likhet.

Han sg, hur denna jttetallrik av jrnplt vilade p hjul och anade, att
dessa hjuls kringvridande i sinom tid skulle f den kolossala tallriken
att rotera. Han frestllde sig livligt, hur den sega massan, som
sedermera skulle ingjutas i tallriken, komme att flyta ut och av
svngningen runt forma sig som en buktande yta med dess lgsta punkt just
i tallrikens centrum.

S gick han vidare.

Ett hus till vnster tilldrog sig hans uppmrksamhet -- det var
skerligen kontorsbyggnaden.

Han frgade en frbigende arbetare.

Jo, det gde sin riktighet, det var kontoret.

Om doktorn trffades?

Jo, det trodde arbetaren. Det gick ju an att frga dr inne.

ntligen stod Wolfgang ga mot ga med mannen, som stmplade mot hans
frmgenhet. Redan av frsta gonkastet fick Wolfgang ett ofrdelaktigt
intryck av doktor Martini. Hans stora, svarta skgg som ven betckte
kindbenen, lmnade endast ett par sm, ljusa flckar av kinderna bara och
mellan dessa flckar och den ovanliggande pannan blixtrade de svarta
gonen fram. Doktorn pminde levande om en vild strtrvare, och
medvetandet om, att denne man av all makt ville skada honom, gjorde ej
intrycket behagligare.

Wolfgang fick vnta. Han satte sig vid skranket, som avdelade kontoret i
tv avdelningar, den ena avsedd fr de vntande arbetarne, den andra fr
doktorn och hans medhjlpare.

Cramer -- fruktade Wolfgang, men han sg ingen.

P vggen i den avdelning, dr Schnitler satt, vntande p att bliva
tilltalad, fanns ej en plats, som kunde tjna som gmstlle fr hans
telefon.

Men i chefsavdelningen upptckte han ett utmrkt gmstlle -- ovanp det
stora kassaskpet, som stod bakom doktor Martinis rygg.

Hur skulle han dock komma dit? Det frefll alldeles omjligt.

Just som han satt i dessa tankar, vnde sig doktor Martini till honom.

-- Ni nskar?

-- Arbete, herr doktor.

-- Ni kan?

-- Elektriska arbeten, herr doktor.

-- Ni r tysk -- sterrikare -- eller vad r ni.

-- Tysk.

-- Edra betyg.

ter en motgng. Wolfgang betnkte sig.

-- Edra betyg? upprepade doktorn.

-- De kommo bort --

-- I en koffert, som fll ver bord! utbrast doktorn, och Wolfgang sg
bestrt p honom, ty just detta, ord fr ord, tnkte ljtnanten att
sga.

-- Ja, stammade han.

-- Jo, jag knner till det dr, sade doktorn, s dr sga de alla. Men
jag tycker om ert utseende.

-- Jag har inte haft arbete p tre mnader, pstod Wolfgang.

-- Gott. Jag fr vl prva er. Ser ni den dr hyllan druppe? frgade
doktorn och pekade p en liten hylla uppe p vggen.

-- Ja, herr doktor.

-- Dr st batterierna fr ringledningen till arbetsplatsen. Stig upp dit
och fyll nytt vatten p salmiaken -- raskt --

Wolfgang drog fram ett bord till vggen ttt under hyllan, steg upp och
mrkte, att han ndde hyllan. Drp steg han ned igen, hmtade
vattenkaraffinen och fyllde dess vatten i de tv glasburkarne, som stodo
dr uppe. Samtidigt passade han p i ett obevakat gonblick och placerade
telefonen gott gmd bakom burkarne.

-- Och mera? frgade han doktorn.

Denne tycktes hava glmt honom.

-- Vad? frgade han i sin tur.

-- Arbete, sade Wolfgang.

Men doktor Martini tycktes vara en av dessa ostadiga naturer, som
ombestmma sig det ena gonblicket efter det andra.

-- Ni kan hra hit om ett halvt r, sade han. D kanske har jag arbete
fr er.

-- Vad slags arbete?

Doktorn sg p den frgande. Han var ej van att tillfrgas av
arbetsskande. Men Wolfgang sg ej frck ut och han svarade:

-- Det gller en mycket stor frsilvring.

-- Tack, sade Wolfgang. Det r just min specialitet. Och hur lnge skulle
jag i s fall d kunna prkna att f frsilvra? Det blir vl litet
lngre n det hr arbetet? han pekade p hyllan.

Doktor Martini hade sinne fr humor.

Han skrattade och svarade:

-- , det blir nog en mnads arbete, tnker jag. Men se hr, och han gav
Wolfgang ett mynt, hr r litet ersttning fr ert besvr med
batterierna. Farvl nu.

Wolfgang tog myntet, bugade och gick.

-- Gott, tnkte han, om sex mnader brjar frsilvringen och efter
ytterligare en mnad r den frdig. Allts om sju mnader br allt vara
klart. I dag hava vi december 1950 -- sju mnader till blir juli 1951.
Fristen fr testamentet r juni 1952. Man fr emellertid rkna med att
ngot krnglar fr doktor Martini -- i alla fall hinner han gott att f
spegeln frdig i god tid. Hrligt; -- jag har ju lyckats ypperligt med
min expedition.

Till att n mera frhja hans goda humr bidrog den omstndigheten, att
han, nedkommen till stranden, fann att fruktgaleasen, som fraktat honom
till n, nnu ej avseglat utan just lg segelklar. Han steg ombord och
befann sig snart i Ajaccio igen.

Det frundrade honom, att han ej alls sett till Cramer -- han var viss
om, att denne sanne vn vistades p n.

Men att han tog fel i detta sitt antagande, upplystes han om i det brev,
som vid hans ankomst till Porto Vecchio vntade honom dr.




KAP. XVI.

_Sju mnader._


Brevet, som vntade Wolfgang vid hans terkomst till Porto Vecchio, bar
utanskriften:

                         Herr Wilhelm Braun,

det namn, som Wolfgang antagit, fr att hans inkognito skulle vara
fullstndigt.

Att det under detta namn dolde sig ljtnant Wolfgang Schnitler, knde
blott en enda mnniska frutom han sjlv, nmligen hans bundsfrvant,
frken Elli Zander.

Och sledes frstod Wolfgang strax, att brevet kom frn henne.

Han slet upp kuvertet med feberaktig brdska.

Hon skrev, att allt vore sig likt. Ingen tycktes misstnka det minsta,
och hon meddelade, att Cramer pltsligt terkommit till Berlin och
terupptagit sin ivriga kurtis av henne. Han fljde henne verallt och
lt sig ej avspisa p ngot stt.

Wolfgang funderade ett gonblick starkt p att strax resa hem till
Berlin -- det var svartsjukan, som fr en stund bemktigade sig honom ---
men nr han s besinnade, att hans och flickans frhllande till varandra
ju ej var av det intima slag, som berttigade honom till ngon svartsjuka
alls, ombestmde han sig och beslt att stanna p sin post fr att n
ytterligare frkovra sig i flygningens alla finesser och konstgrepp.

Elli Zander hade ju vid varje tillflle s uttryckligen visat, att vad
som gllde fr henne var i allra frsta rummet morbroderns ra, att han
ej gde rtt att ifrgastta, att ven ngot litet intresse fr hans egen
person kunde dlja sig bakom hennes rd till honom.

-- Hon lskar mig nog ej, tnkte han och skte frgves mellan linjerna i
hennes brev efter ngot som helst tecken till det motsatta.

Att hon skrev om Cramer, berodde ju helt enkelt p, att hon ville hlla
Wolfgang  jour med denne falska vns grande och ltande -- det var allt
-- det kunde man ju begra av en allierad.

Wolfgang lste vidare:

-- En frndring har dock intrffat, skrev Elli, min morbror r ej lngre
s frisk och rrlig som frr. Jag vet ej riktigt, vad som felas honom,
men jag tror, att det r ngot t hjrtat.

-- Aha, tnkte Wolfgang, dr frstr man Cramers pgenhet; flickan fr
rva den gamle och den rven Cramer sker fnga henne.

Men samtidigt smg sig en annan knsla ver honom -- kunde ej Elli tyda
hans frieri, om han nu framfrde ett sdant, likasvl som Cramers fr
ett fikande efter hennes pengar?

Och han beslt sig fr att ansl en kall affrsmssig ton i sitt svar, i
det brev han just nu satte sig ned fr att skriva.

ven hans brev till henne gingo p omvgar -- de adresserades poste
restante med ett par initialer.

Han skrev och omtalade sitt besk p Salpiso och det lyckade anbringandet
av telefonerna, om sina senaste flygbragder, om allt, som han trodde
skulle intressera henne som _bundsfrvant_ att veta, men av den kalla,
affrsmssiga tonen blev det s litet, att d Elli mottog brevet, smlog
hon och sade fr sig sjlv:

-- Allts, detta r ljtnant Wolfgang Schnitler donjuanen, roueen,
den blaserade -- nej -- det r Wolfgang Schnitler, den store gossen,
det tjugofemriga barnet -- som jag lskar --

-- Jag undrar, vad han egentligen tnker om mig, fortsatte hon sin
tankegng, tror han verkligen, att morbrors affrer ligga mig s varmt
om hjrtat -- och att ej han sjlv spelar strsta rollen. Frstr han
mnntro icke, att jag just _vill_, att morbror Simon skall fortstta med
detta -- just drfr att vi d lttare kunna hlla tyglarne i vra
hnder. Skulle jag vertala morbror att sluta, s gr naturligtvis doktor
Martini gonblickligen till en annan bankir, och d hava vi frlorat
honom alldeles ur sikte. Nej, det r bst som sker. -- Frresten tycker
jag, att Wolfgang, hon kallade honom alltid vid frnamn i tankarne, har
utvecklats kolossalt p denna tid -- han var ju en intressels vekling,
d jag frst trffade honom -- nu genomgr han den nyfrvandlade
mnniskans normala gng -- den brjar alltid med barndomen -- lt oss se,
nr slaget skall st, om ej Wolfgang Schnitler har blivit just den man,
som jag alltid drmt om.

Wolfgang arbetade.

Han blev skickligare och djrvare i sina flykter och det hade hnt, att
han flere gnger styrt rtt ver Medelhavet helt till den afrikanska
kusten och vnt ter utan att en enda gng taga vattenytan. Han
behrskade sitt hydroplan till fullndning.

Medelst telefonen fljde han med i alla doktor Martinis tgranden, men
det visade sig, att samtalen p kontoret voro tmligen intresselsa.

Inom astronomin hade han till och med brjat att hysa egna sikter; som
till exempel den rtt lustiga frga, han en gng framkastade i ett brev
till Elli Zander.

Han skrev:

-- Jag har mrkt, att det r ett ganska egendomligt fenomen frknippat
med de inre och yttre planeterna. De inre planeterna -- de, som ro solen
nrmare n jorden i sina banor -- allts Merkurius och Venus samt delvis
vr mne -- ro -- mrk detta -- alla _bergiga_. Astronomerna skildra
Merkurii berg som ngot hgst oerhrt och Venus ger bergskedjor, som
vida verstiga jordens hgsta tinnar. Vr mne, vet ju alla, r ytterst
bergig. Och vr egen jord, Tellus, kan heller ingen pst r flateroderad
-- den r tvrt om mycket kuperad.

S sker ett avbrott.

Efter att vi frn solen ntt vr egen jord och sett, huru de inre
planeterna ro ytterst bergiga -- slr pltsligt det hela om. De yttre
planeterna psts vara alldeles platta, utan bergshjder.

Jag frgar:

Varfr skall just jorden, vr jord, bilda vergngsledet?

Och det enda svar, jag kan f hrp, r, att det mste bero _endast och
allenast_ p, att vi, iakttagarne, just _bebo_ denna jord.

[Illustration]

Merkurius, Venus och mnen framvisa _faser_, alla likna mnen halv och
som skra, medan de yttre planeterna alltid visa sig endast _fulla_. D
uppstr denna tydliga skuggbildning av de hga bergstopparna.

Denna finnes dremot absolut icke p de yttre planeterna, d de ligga
utom jordbanan.

Och s avfrda astronomerna det hela kort och gott med, att de inre ro
bergiga, de yttre ro flata p ytan.

Jag r sker p, att detta frhllande r ngot som absolut r bundet
till _felobservationer_ och intet annat. Ty det r fr komiskt att
planeterna skulle rtta sig efter den lilla jordmnniskans gon: Ser
jordmnniskan _mot_ solen, ro planeterna bergiga -- ser hon _frn_
solen, ro de flateroderade. Nej, det vore fr ljligt.

Just Mars r den av de yttre planeterna, som ligger vr jord nrmast --
_naturligtvis_ r den flateroderad och utan bergstoppar.

S kommer Jupiter, som psts vara s flat, att den nstan r som en
halvflytande massa. Saturnus drnst saknar ocks berg och likas
Neptunus och Uranus.

Jag var ute p flykt i gr. Jag seglade fram uppe i den genomskinliga
luften, och under mig lg Medelhavet badande i sol. -- Mrkbltt, sger
ni kanske. -- Guldgult, svarar jag. Nvl -- vill ni veta, hur det sg
ut? Det var mrkbltt _frn_ solen och guldgult _mot_ solen. Och d kom
jag att tnka p vrt planetsystem. Dr lgo en mngd sm holmar och skr
under mig. Nr jag betraktade dem, som lgo t solhllet, sg jag sledes
solen st ver dem. D voro de alla svarta eller i alla fall mrka.
Pittoreskt i sanning -- ett guldgult hav med mrka flckar av
uppstickande ar. Jag vnde blicken t andra hllet. Solen stod mig nu i
ryggen. Jag sg havet mrkbltt och upp ur detsamma reste sig de sm
arna, men nu voro de gula vid stranden och bjrt grna av lvverkets
prakt. Ocks det en storslagen anblick i sanning.

Reflektionerna gjorde sig sjlva och de frorsakade, som jag nyss nmnde,
att mina tankar gingo till de inre och yttre planeterna. Mitt hydroplan
var jorden, tyckte jag, och jag sjlv stod p dess yta. Mina gon voro
teleskopet, som spanade i eterdjupet. Och de inre planeterna voro de
ar, som lgo mot solen, de yttre de t andra sidan. Och nu sg jag den
_skenbara_ olikheten.

Detta allt kan frefalla som fantasier i den hgre stilen. Det lter ju
nmligen otroligt, att jag, lekmannen, skulle kunna finna ut ett sdant
Columbigg inom astronomin, medan lrde mn i hundratals r gtt och
stirrat sig halvblinda p de olika frhllandena p planeterna, trstande
sig med, att naturens vxling r ondlig, under det att jag helt enkelt
sger: Olikheten beror endast p, att vi se _ungefr samma sak_ frn
olika synpunkter.

Den vertygelse, vartill jag kommit a priori, r sledes den, att lyckas
det mig en gng att f kasta en blick p Mars i den underbara spegeln, s
vntar jag mig att finna _ocks den bergig_. --

-- S lydde en del av brevet. Wolfgang hade gtt betydligt framt i
sjlvstndigt tnkande.

Tiden svann utan att ngot nmnvrt tilldrog sig och man var redan inne i
juli 1951.

Wolfgang hade icke mera uppskt doktor Martini -- han fljde arbetet
medelst, telefonen. Nu borde ju frsilvringen snart vara frdig, om allt
hlle streck, som doktorn berknat.

Den 15 juli erhll Wolfgang ett brev frn Elli.

Hon berttade, att Cramer rest frn Berlin.

-- Hll er parat, skrev hon. Reser han lika fort som detta brev, s r
han, samtidigt med att ni mottager dessa rader, redan hos Martini. Lmna
ej telefonen innan ni hrt honom. _Nu gller det._ Jag nskar er all
lycka.

Wolfgang knde en strm av lycka genomflda sitt inre. Hon skrev ej som
frr -- hennes brev gde en vrme som ej frut, och han trodde sig mellan
raderna spra ngot mera n blotta affren och det intresse, hon visade
fr densamma.

Han ilade till telefonen och tillbragte flera timmar med den fastbunden
vid sitt ena ra.

-- nnu intet, mumlade han gng p gng, tills pltsligt hans drag fingo
ett uttryck av spnning.

Han hrde doktorn utbrista:

-- Se dr, sannerligen r det inte Cramer.

Wolfgang frstod, att doktorn genom fnstret sett denne herre nrma sig.

Herrarne trffades inne p kontoret, och av deras samtal fick Wolfgang
hra allt. Den underbara spegeln var frdig, frsilvringen klar och allt
i ordning. Ballongen var redo och svvade fylld av vtgas fstad i sitt
lnga rep hgt ver Salpison. Att doktor Martini nnu ej avprovat
spegeln, berodde endast p, att himlen de sista ntterna varit hljd av
tta moln. Och det sg ut, som om s ven skulle bliva fallet denna
natt.

Cramer hade god lust att stiga upp ett slag i ballongen. Han hade aldrig
ngonsin lmnat terra firma, pstod han.

-- Gott, svarade doktorn, vi vnta till frsta molnfria kvll. D g vi
upp tillsammans. Spegeln instlles automatiskt med jordens och Mars'
skiftande stllningar som norm med sdan riktning, att planeten Mars
bestndigt befinner sig inom synkretsen.

Men Cramer envisades. Han ville g upp redan nu.

-- Herre Gud, sade han, jag bryr mig alls inte om Mars. Jag vill g upp
ett slag och bese utsikten. Vad -- lt ett par man fira ned ballongen och
slpp mig till vders ett moment.

-- Nvl, svarade doktorn till slut, ltom oss gra det. Jag fljer er.
Vi kunna ju alltid stiga upp ett par minuter. Varfr inte, om ni nu s
speciellt nskar det.




KAP. XVII.

_Explosionen._


S hrde Wolfgang Schnitler intet mera.

Han lste av sig telefonen och stllde den lilla apparaten p sitt
skrivbord.

Han befann sig i ett tillstnd av nervs verretning -- nsta molnfria
natt skulle avgra hans de -- ty det var ju klart -- den som _frst_
komme till vrldspressen med lsningen av Marsgtan, blev ju vinnaren, om
teorien bevisades att ej vara teori, utan den rena och ofrfalskade
sanningen.

Hans maskin, Svanen lg alltid redo, det var ett gonblicks verk att
stta den i gng.

Han sg p himlen -- tunga moln -- a -- nu -- just nu sken solen i genom
-- nu mtte de tv i ballongen hava en underbar syn -- han fick nstan
lust att hasta ned till strandhangaren och taga en liten tripp med
Svanen.

Lnge sg han ut ver de solglittrande bljorna -- men s terkom hans
nervositet med frdubblad styrka.

Vad bleve det mnne nu till natten. Ja, det sg hotande ut -- troligtvis
ej vidare lovande.

Nu -- nu -- brt solen ter genom molnen -- _d_ -- vad var det?

En knall som av en avlgsen ska -- den kom frn telefonen p bordet.

Ngot hade hnt p Salpiso, ngot fruktansvrt -- nnu skrllde telefonen
-- en explosion? Men av vad och huru.

Nu hade telefonens mullrande dtt bort. Han grep den med feberaktig iver
-- nyfiken lyssnade han -- ntligen efter tio minuter, vilka varit som
timmar fr honom, som vntade, brts tystnaden -- kontorsdrren ppnades
och en stmma talade.

Det var varken Martinis eller Cramers.

Men Wolfgang igenknde den. Det var doktorns arbetsfrman, tysken Mayer,
som talade.

-- Herre Gud, en sdan olycka, Herre Gud, vad skall jag gra?

Och s hrdes en annan rst:

-- Meddela pressen det skedda.

-- Meddela pressen? Ja, det frsts -- men allt detta r ju hemligt.
Doktorn har min ed p att icke med ett ord rja spegelns existens.

-- Ja, men ngot mste gras. Lt oss i alla fall uppstta en berttelse
ver hndelsen, s r d det gjort.

Och Wolfgang frstod av den uppstndna tystnaden, att Mayer gjorde sig i
ordning till att skriva.

Af de bgge mnnens resonemang framgick, att Cramer och doktor Martini
uppstigit med ballongen s hgt dennes tross tillt. Himlen hade varit
verskyad. De hade frblivit dr uppe i fem  sex minuter. D sken solen
helt pltsligt fram genom molnen. Solstrlarne fllo p den underbara
spegelns konkava och starkt speglande yta -- solstrlarne koncentrerades
till en strlbunt, ty en konkav spegel verkar precis _som en lins_ --
medan linsen _slpper igenom_ sig ett koncentrerat strlknippe, s kastar
den konkava spegeln strlbunten _tillbaka_ -- denna gldheta strlkaskad
trffade ballongen, som just i detta gonblick befann sig mitt i
brnnpunkten. De samlade solstrlarne genomtrngde inom en sekund
ballongens sidenverdrag och en oerhrt kraftig explosion fljde. _Intet_
av ballongen fll till jorden -- intet av de bgge mnnen syntes till --
en ltt bris frde ett moln med sig ut ver havet.




KAP. XVIII.

_Spkets stmma._


Wolfgang Schnitler hade hrt allt han behvde.

Nu -- nu var hemligheten ntligen hans -- frsta molnfria natt -- se,
himlen klarnade upp mer och mer --

nnu hrde han herr Mayers ord i telefonen:

-- , detta var en fasans dag. , Herre Gud, den vrsta jag upplevat.

D fll det Wolfgang ngot in. Hr mste han smida, medan jrnet nnu var
varmt, och vad som vidare hnde herr Mayer, blev ngot ver all
beskrivning hemskt. Herr Mayer var icke s litet vidskeplig av naturen,
han sg varsel och ingripande av vernaturliga makter verallt och just
nu var hans sinne uppskakat.

Han satt och tnkte ver det hemska, som hnt. Skymningen hade brjat
komma med lnga, svarta skuggor och inne i kontoret listade sig mrkret
fram utmed hrn och vinklar.

Herr Mayer tnkte just tnda en lampa, d hans hand, som frde stickan
mot plnet, frlamades och hans gon skrckslagna stirrade mot taket.

Ty druppifrn frn den mrkaste kroken talades ord, som formade sig till
hela satser.

Herr Mayer var alldeles frstenad av rdsla.

-- Mayer! sade rsten frn ovan.

Wolfgang, som uttalade ordet, kunde knappast hlla sig allvarsam, d han
tnkte sig, hur herr Mayer mtte se ut.

-- Mayer! sade den hemska rsten nyo.

-- Ja -- a -- a, stammade Mayer med kallsvetten p sin panna.

-- Jag r en ande frn en annan vrld, fortsatte stmman. Hr noga p,
vad jag sger.

-- Ja -- a -- a, herr ande, svarade herr Mayer.

-- De tv, som jag nyss kallade till min underjordiska vrld, voro tvenne
bedragare.

Mayer ryste.

-- Vet ni, vem den underbara spegeln tillhrer?

-- Ne -- e -- ej -- svarade herr Mayer.

-- Den r ljtnant Wolfgang Schnitlers egendom, fortsatte rsten. Han gav
Martini order om att bygga den. Martini och Cramer tnkte att stjla hans
hemlighet -- drfr kallade jag dem till mig -- ty det finnes litet
rttvisa i helvetet ocks, och jag nskar, att Schnitler fr behlla
sitt. Har du frsttt, Mayer?

-- Ja, ja, ers nd. Gode, snlle Fan, skona mitt liv! bad Mayer.

Wolfgang drjde en lng stund, innan han ter kunde tala.

-- Ja, svarade rsten till slut. P ett villkor.

-- Jag uppfyller allt, ers hrlighet Satan, sade herr Mayer.

-- Gott, svarade spkets stmma, jag lter rtte garen, ljtnant
Wolfgang Schnitler, ankomma genom luften inom en timme. Hll dig beredd
p stranden, Mayer, och tag vl emot honom.

-- Hur skall jag knna igen honom? undrade Mayer.

-- Han vinkar tre gnger med en rd lykta, svarade stmman och tystnade.

Wolfgang drjde nnu en stund i telefonen, innan han lmnade den. Han
ville hra, vad Mayer tog sig till.

Efter en stund hrdes den andra rsten:

-- Du Mayer -- det hr r ngot sattyg -- snder dom hit ngon, s kniper
vi honom.

-- Ja, kanske det r Fan sjlv, som kommer?

-- Usch, det hr var ruskigt.

-- Mayer! ropade spket nyo.

Herr Mayer spratt till alldeles tillintetgjord.

-- Lyder du ej mina befallningar, skall du f gra Cramer och Martini
sllskap, Mayer. Akta dig -- jag ser allt och vet allt. Skynda dig ned
till stra stranden och se mot havet.

Wolfgang stngde av telefonen, stoppade den p sig, ifrde sig sin
flygdrkt och satt snart vid Svanens ratt.

Hydroplanet lyfte sig ltt ver vattnet och susade snart ver Korsikas
bergiga yta mot vster.

Aftonen var hrlig.

Molnen hade skingrats, och natthimlen stod full av tindrande stjrnor.

Och dr borta -- icke fullt i zenit -- glnste Mars rdare n vanligt --
det frefll Wolfgang nstan, som vore han rd av frargelse, ver att
hans sanna natur i denna natt skulle avsljas fr dumma, nyfikna
jordbor.

Wolfgang nrmade sig Salpison.

Han frestllde sig livligt herr Mayers knslor, dr denne spejande p
stranden skulle, frst sakta och svagt, s starkare och starkare, hra
Svanens motor larma.

Wolfgang landade emellertid lyckligt och vl, mottogs mycket vnligt av
herr Mayer, ehuru denne fr sig sjlv gng p gng upprepade:

-- Besynnerligt, vad stmman r lik Fans.




KAP. XIX.

_Avsljandet._


Wolfgang mrkte tydligt p Mayers nyfikna blickar, att denna nskade en
frklaring, men han ansg sig ej alls behva giva den underordnade
arbetsfrmannen ngon sdan.

Han frgade kort och gott efter doktor Martini och herr Cramer.

-- Ack, svarade herr Mayer, en frfrlig olycka har hnt, herr ljtnant
-- och s berttade han den sorgliga olyckshndelsen.

-- Det var frskrckligt, tyckte Wolfgang. Och det just i dag, d jag
hade anmlt min ankomst och Martini till mig skulle verlmna det av mig
bestllda arbetet, den underbara spegeln. -- Men hur r det? tillade han
frgande, har doktorn instllt spegeln p Mars?

-- Ja, herr ljtnant.

-- Jag gav honom order om, att lta maskineriet verka s, att spegeln
alltid stod riktigt instlld. r detta gjort?

-- Ja, herr ljtnant.

-- D kan jag allts nu strax stiga upp fr att se ned i spegeln?

-- Ja, herr ljtnant, nr ni behagar. Men hur skall det gras med anmlan
av de bgge frolyckade?

-- Det styr jag om, Mayer. Nu fr ni bjuda mig p litet varmt t, och s
begiver jag mig upp i luften. Fr vilken hjd var er ballong captif
instlld?

-- P 260 meter, herr ljtnant.

-- Gott, Mayer, svarade Wolfgang. Han drack sitt t i gstrummet en
trappa upp p kontoret, men var nervs och otlig -- intet att undra p,
d han om f minuter skulle st vid sitt ml.

Vad som spelade strsta rollen fr Wolfgang var mhnda ej s mycket
varken pengarne, han skulle rdda, eller ran av den upptckt han nu
knde sig sker om, att han skulle gra, som fastmer, hur han, sedan han
vl lyckats, skulle rdda Simon Levison ut ur affren, ty han antog, att
ett nrmande till Elli aldrig skulle kunna tnkas, innan morbrodern vore
helt och hllet rentvdd frn denna historia. P detta spekulerade
Wolfgang bestndigt, ty hans krlek till Elli hade nu vuxit till en hel
livsfrga fr honom.

Han besteg ter Svanen.

I cirklar hjde den sig ver Salpison, hgre och hgre klttrade det
smckra aeroplanet p luftens osynliga spiraltrappa.

Nu visade hjdmtaren jmt 260 meters hjd ver spegelns yta.

Han blickade nedt.

Absolut intet att se.

Han kretsade p, samma hjd i ttor, i sm cirklar, i S-slingor --
fortfarande intet.

Han brjade ana, att aeroplanet mjligen susade allt fr fort fram fr
att kunna uppfatta bilden -- d, -- med ens framtrdde Mars tydligen och
stor i spegeln.

F gonblick varade synen.

Men fr Wolfgang var den tillrckligt tydlig.

Mars utbredde sig fr honom som en stor -- _isken_, fullstndigt
liknande de jordiska polartrakterna. Och upp ur denna yta skuro sig
_lnga bergskedjor_ igenom. Nr snn och isen smlte p dessas sidor,
blevo de snbara och framtrdde som lnga, mrka streck och linjer mot
den ljusare, underliggande grunden.

S enkel var den invecklade Marsgtan -- s ohyggligt enkel.[A]

De ljliga kanalerna, som pstodos vara marsbors verk, existerade ej
alls -- det r mrkvrdigt, vad forskarna genast begva vsen med
utmrkta egenskaper, bara de behva dem, fr att en fnig teori skall
bevisas. Som nu dessa kanaler p Mars: Deras bredd uppgr p sina stllen
till samma bredd som Gottland. Sn, som smlter p en bergssluttning, kan
naturligtvis med ltthet efterlmna sdana stora flckar -- men
grvningar av marsbor!

Och Wolfgang sg ven, hur de dubbla kanalerna uppstodo.

Helt enkelt drigenom, att _bgge_ sluttningarne av ett berg, vars topp
var betckt med evig sn, smlte och blevo bara och mrka.

-- Sanningen r alltid enkel, sade Wolfgang, omedvetet citerande Lionardo
da Vincis bevingade ord.

Flera gnger den natten sg Wolfgang Mars' yta i den underbara spegeln
och fram p, morgonen slog han sig ned p kontoret fr att skriva det
uppseendevckande telegrammet till tidningarna vrlden runt.

Han hade ntligen funnit sttet att ej skada Ellis morbror. --

-----
  [A]  Denna enkla teori om de krngliga marskanalerna
       framstlldes redan fr mnga r sedan av frfattaren i
       utlndska tidningar, och i svenska avisor har den
       exempelvis relaterats i Aftonbladet fr den 18 maj
       1913. Fr den, som nskar nrmare gra sig bekant med
       teorien, hnvisas till sistnmnda.

                                                       _Frf. anm._




KAP. XX.

_Slutet._


Det vckte en viss sensation, nr pressen den 16 juli 1951 meddelade de
av Wolfgang Schnitler gjorda iakttagelserna ver planeten Mars natur.

-- Han brs p farbrodern, sade mnga, den gamle visste vl, vad han
gjorde, nr han ville sporra brorsonen till arbete.

Tidningarna visste att bertta fljande:

Bankir Simon Levison i Berlin hade p anmodan av Wolfgang Schnitler
frstrckt denne med penningar, s att han skulle vara i stnd att utfra
sin plan -- en jttestor, konkav spegel -- ett teleskop, vars make
vrlden aldrig frr skdat. Sjlva utfrandet av spegeln hade Schnitler
uppdragit t en viss doktor Martini och agent Cramer. Dessa bgge hade
dagen i frvgen utsatts fr ett olycksde, i det att deras ballong
captif exploderat.

Wolfgang, som alltid ansett sig som den rttmtige arvtagaren till
onkelns frmgenhet, inbjd hrmed alla vrldens lrda till ett besk 
Salpiso fr att sjlva vertyga sig om, att det ej lngre existerade
ngon mars -- _gta_. Han nskade endast, att man fr formens skull
konstaterade faktum, vilket testator freskrivit.

Wolfgang lmnade spegeln i Mayers vrd och reste strax till Berlin,
varest han strax begav sig till det Levisonska huset.

Hade han lngtat mindre efter Elli, s skulle han tvivelsutan hava gnat
tidningarna ett mera ingende studium n han gjorde. Han skulle d hava
lagt mrke till, hur det med feta typer, inom en svart ram stod:

_Simon Levison._

Men han var allt fr upptagen av att utmla sig mtet med den lskade fr
att alls lsa ngon tidning och drfr intrdde han, ovetande om Levisons
dd, i sorgehuset.

Elli mtte honom sorgkldd i salongen.

Hon hlsade honom med ett strlande leende.

-- Det gick s hastigt, sade hon.

-- Vilket?

-- Morbrors dd.

Wolfgang stirrade p henne.

-- Har ni inte lst om det? undrade hon.

-- Nej, frken Elli. Jag lngtade s till er, att jag ej har haft
intresse av annat n farten. Jag kommer i mitt aeroplan, har varit i
Berlin en timme --

-- Han dog s vackert, sade Elli.

-- Slag? undrade Wolfgang och visste ej alls, hur han skulle visa sitt
deltagande fr henne i hennes sorg.

-- Ja. Det var er dla handling, som rrde honom fr djupt. -- Wolfgang.
Han trffades av ett slaganfall och dog i mina armar -- --

-- Elli, lskade Elli --

Han drog henne ned p sitt kn, och deras lppar mttes i den frsta
kyssen.

-- Wolfgang, sade Elli, vad du r god och del. Min morbrors sista ord
voro dessa: -- _Det_ vore en man fr dig, Elli -- hlsa honom. Vet du,
Wolfgang, han dog lycklig, ty d han lste tidningsnotisen begrep han ju,
att du frsttt allt, men nd fullt och helt frltit honom.

                  *       *       *       *       *

Det blev en syn, som sent skall glmmas, nr efter omkring en mnads tid
astronomer frn alla jordens samlas mest skilda lnder med sina aeroplan
kring n Salpiso och om ntterna kretsade runt den underbara spegeln.

Och lika ivriga som de frr varit att dpa de svarta strecken p marsytan
till kanaler, lika bitande voro de nu i sin satir och sitt hn av alla
dem, som ej ville tro p Wolfgang Schnitlers upptckt.

Men den underbara spegeln frde till mngen triumf fr astronomin och
bragte klarhet i mycket av det hittills dunkla.

Wolfgang Schnitler hade kmpat sig fram till att bliva en verklig man.




FRLAGSAKTIEBOLAGET VSTRA SVERIGES
BERTTELSESERIE

_Hemskt._


Frr i vrlden lt man i England personer, som blivit hngda, dingla kvar
i galgen, tills de multnade och fllo ned av sig sjlva. Man var inte s
noga d som nu fr tiden, och om man fick se ett hngande lik eller tv
under en promenad utt landsvgen, brydde man sig fga drom.

En gammal general, som i brjan av frra rhundradet bodde i ett ensligt
hus p landet, slog vad med en herre, som var p besk hos honom, att
denne sistnmnde icke skulle kunna g upp till en i nrheten varande
galge och bjuda en tallrik soppa t ett lik, som hngde i galgen. Det var
en mrk och stormig natt, men gsten gick utan tvekan in p vadet och
begav sig i vg med en soppskl. Nr han gtt, steg generalen till hst,
tog en omvg och kom frst till galgen, klev upp bakom galgen och vntade
p sin gst. Nr denne kom, klttrade han genast upp p galgens framsida
och hll fram soppsklen t benranglet.

-- Behagar det rade liket litet soppa? -- sade han muntert.

-- Den r fr varm, morrade den gmde generalen.

I stllet fr att tumla baklnges av frskrckelse, som generalen vntat,
svarade den andre med strsta kallblodighet.

-- N, s bls p den, din idiot!


_Stackars Pettson!_

Han var en av dessa mnniskor, som icke i verkligheten ro misstrogna,
men som frefalla s genom en olycklig frmga att uttrycka sina knslor
s som de frnimma dem. Han hrde ngra bekanta samtala om en vns dd,
och nr han sllade sig till gruppen, uppstod fljande dialog:

-- Sa' ni att Pettson r dd?

-- Ja, han dog i tisdags i frra veckan.

-- r det mjligt?

-- Ja, det r blott alltfr sant.

-- Jas, Pettson ' dd?

-- Ja, det r han.

-- Hh, jaja! Vet ni, jag kan knappast tro det. Stackars Pettson -- jag
knde honom s vl! Jas, han ' verkligen dd?

-- Ja, ' han inte dd s ' han rysligt illa ute, fr jag var sjlv med
och begrov honom i lrdags.

Samtalet slutade pltsligt.


[Reklam: TAFFELPERLAN O. P. ANDERSON <-> AQUAVIT O. P. ANDERSON]


_Icke underligt._

Det r icke underligt om en vattenlkare behandlar sina kunder kallt,

om en sjkapten ger ngon p bten,

om en ttiksfabrikant surt frtjnar sina pengar,

om en spetsfabrikant bjuder sina kunder spetsen,

om en nlfabrikant blir vass eller uddig,

om en kpman vger sina ord och om fr resten lgger vikt p bde smtt
och stort,

om en luftseglare lider av hgfrd.

[Reklam: MUSIKINSTRUMENT
BST OCH
BILLIGAST FRN
                     PRISKURANT
                     GRATIS!

A. Th. Nilssons Musikhandel,
NORRKPING.]

om en vegetarian njuter sitt arbetes frukter,

om en mlare r pstruken.

om en sjman r p focken,

om en bagare r bakslug,

om en boktryckare befinner sig i tryckande omstndigheter,

om en urmakare r p tre kvart.

Men det r besynnerligt om en eldare inte knner sig varm i klderna,

om en kapellmstare inte har takt,

om en skomakare inte vet, var skon klmmer,

om en korvfabrikant inte kan leva av sina rntor,

om en tvlfabrikant inte r renhrig,

om en stenhuggare inte hugger i sten,

om en urmakare inte vet, vad klockan r slagen,

om en tandlkare inte han hlla munnen,

om en snickare har ohyvlade fasoner.


_Behvde flte._

Carl Johan Klyvander hade i tjugo r varit goodtemplare men fll i synd
och brjade dyrka vinets gud med hela hnfrelsen hos en nyomvnd.

Nr han vid ett tillflle knde behov av frfriskningar, skickade han sin
son till en nrliggande vinhandel efter en liter whisky.

-- Vem skall ha den? frgade vinhandlaren.

-- Pappa, svarade sonen.

-- Din pappa? Men han r ju absolutist.

-- I alla fall har han skickat mig efter den.

-- Vad skall han ha den till?

-- Jo, svarade sonen, som ville stlla saken i mild dager -- han tnker
sig ut att meta och behver korken till flte.



***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK DEN UNDERBARA SPEGELN***


******* This file should be named 31014-8.txt or 31014-8.zip *******


This and all associated files of various formats will be found in:
http://www.gutenberg.org/dirs/3/1/0/1/31014



Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://www.gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.gutenberg.org/fundraising/pglaf.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://www.gutenberg.org/about/contact

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org

Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://www.gutenberg.org/fundraising/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations.
To donate, please visit:
http://www.gutenberg.org/fundraising/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     http://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

